Phelt.se

Sajten inom foto

Category: Kamera-inställningar

Vitbalans

Har du tagit en bild inomhus, och sedan märkt att de är väldigt gula? Det är väldigt vanligt, och många tror att det skall vara på det sättet. Tyvärr, det är inte riktigt så det skall vara.

Varför blir bilden gul då? Du ser inte hela rummet som gult när du tittar, men din kamera gör? Det beror på att vår hjärna har en form av automatisk kompensation för alla de olika ljustemperaturerna.

Vitbalansering är något som både kameran gör, och även människans öga.

Med hjälp av vitbalansen så får man fram den rätta färgtonen, oavsett om det är ute i dagsljus eller om du är inne i ett rum med lysrörsbelysning.

När du fotograferar så kan det vara väldigt bra att ställa in rätt vitbalans, så alla dina bilder har samma färgton.

Om du inte ställer in din vitbalans, så finns det en risk att två nästan identiska bilder, får helt olika färgtoner. Detta är för att kameran hela tiden läser av det den ser, och försöker därför att få rätt färgtemperatur

Färgtemperaturer räknas i Kelvin, och betecknas med enheten [K]. Det är ett mått på temperatur. Alla typer av ljus har olika färgtemperaturer. Nedan ser du en lista på de olika färgtemperaturerna vid olika ljusförhållanden.

Tungsten (konstljus) 3200 K
Halogenlampa 3400 K
Kvälls och gryningsljus 4000 K
Lysrör 4000 K
Månljus 4200 K
Dagsljus 5200 K
Solljus 5500 K
Xenonlampa 6000 K
Fotoblixt 6000 K
Molnigt 6000 K
Skugga 7000 K
Disigt 9000 K
Klarblå himmel 11000 K

För att du skall få lite bättre känsla på hur stor skillnaden är mellan de olika färgtemperaturerna, så har jag plockat fram tre bilder som alla har olika färgtemperaturer.

Färgtemperatur_bilder_Carin

Foto: Niclas Ljungberg || Modell: Catrin Johnsson

Den första bilden från vänster har en färgtemperatur på 3000 K. Den har en väldigt blå ton, och blir därför väldigt kall.

Bilden i mitten har en färgtemperatur på 5000 K, och bilden får genast mycket mer värme, och liknar mycket mer det man ser med ögat. Detta är också den färgtemperatur som jag anser ger mig det resultat som jag önskar i min bild.

Bilden till höger har en färgtemperatur på 8000 K. Bilden får mycket mer värme än de två andra bilderna. Den tillför lite för mycket gul-rött till bilden. För mig, så hade även denna färgtemperatur fungerat.

Nu när du förstår dig på Kelvin, vad färgtemperatur och vitbalans är, så kikar vi lite på hur man ställer in det!

Med en digital systemkamera så har man olika förprogrammerade inställningar för vitbalansering. Det kan e.x vara “glödlampa“, “molnigt”, “lysrör”, “normalt dagsljus” med mer. Dessa sätter en färgtemperatur enligt den tabell som ni såg ovanför.

Du kan även välj “Automatisk Vitbalansering”, du känner oftast igen det igenom förkortningen “AWB” som då står för “Auto White Balance”. Det finns dock ett litet problem med automatisk vitbalans – kameran är inte alltid lika bra som ögat när det kommer till att känna igen färgtemperaturer. Så ibland kan man få helt fel färgtemperatur på sina bilder.

Du kan även välja att sätta din egna vitbalans. Om du väljer att ställa in din egna vitbalans, så bör du använda dig av ett “gråkort” eller ett objektivslock med gråkort på. Dessa underlättar när du skall ställa in vitbalansen.

“Hjälp, jag glömde ställa in vitbalansen, och alla bilder har olika färgtemperaturer – vad gör jag?”

Om du har fotograferat i RAW-format, så är det väldigt simpelt att åtgärda med vissa program. Ett av de bättre programmen är Adobe Lightroom.

Du börjar med att öppna upp dina RAW-filer i Lightroom, sedan klickar du på texten “Develop” som du finner längst upp i högra hörnet. Där kan du sedan se “Temp”. Justera den tills du fått den önskade färgtemperaturen, applicera sedan samma värde på samtliga dina bilder.

Om du fotograferar i RAW så kan du alltså justera din vitbalans i efterhand, kan det bli bättre?

Något som man också kan tänka på är att det ibland kan skapa en del häftiga effekter ifall man använder en s.k “felaktig” färgtemperatur i bilderna. I vissa bilder kan det skapa en helt annorlunda känsla.



Bilden till vänster är orginalbilden, och den är fotograferad med 4000 K. Det är en varm bild, med mycket röda och gula toner i. Det är också mycket “kraft” i bilden, då det är starka färger.

Bilden till höger har jag sänkt färgtemperaturen på, ända ner till 2000 K. Bilden har på det sättet fått en helt annan känsla. Tonerna har blivit mycket svagare, och på det sättet även skapat en känsla med mycket mer lugn.

Summering: Fotografera gärna i RAW så att du i efterhand kan gå in och korrigera din vitbalansering om det har blivit något fel, eller så att du kan leka med inställningarna och kanske få fram en effekt som tilltalar dig lite extra mycket.

Av: Fotograf Niclas Ljungberg.

Share

Varför ska man fota i RAW-format?

När man väl börjat fotografera hör man ofta vilket format man egentligen ska fota i.
JPEG och RAW-format är de stora konkurrenterna och man känner sig antagligen rätt osäker på vilket man ska använda. De första veckorna vill man prova kameran och man känner sig mest bekant med JPEG, det gjorde jag länge i början. Men nu, idag, är jag glad att jag gått över till RAW-format.

Fördelar med att fota i RAW:

– Redigerar man något i en RAW-fil kan man alltid återgå till orginalfilen

– En otrolig kvalité på bilderna

– Man kan ställa den rätta vitbalansen i efterhand

– Man kan efterbehandla bilderna mer och få resultatet så som man vill

Nackdelar med att fota i RAW:

– Bildfilerna tar större plats på minnet jämnfört med JPEG

– För att kunna kolla och behandla RAW-filer behöver man speciella program då inte alla program accepterar det formatet

Jag ska nu ge två exempel av väldigt många som är till nytta då man fotar i RAW. Först: Att rädda sina bilder för att de varit under- eller överexponerade.

RAW

Bilden till vänster har råkat bli överexponerad. Kanske var det ett sådant ögonblick man ville fånga på ett foto och inte kan ta om igen? Fotar du i RAW kan du hålla dig lugn.

På bilden till höger har jag kunnat efterbehandla bilden så den får tillbaka en hyffsad exponering med hjälp av ett tryck på musknappen. Som jag nämnde vid nackdelarna ovan behöver man ett speciellt program för att kunna efterbehandla sina RAW-bilder och jag använder mig utav ”Digital Photo Professional”.

De senaste versionerna av Photoshop har även ett ”Camera Raw”-program där man kan behandla RAW-filerna. Med att bara dra ner på ljusstyrka inställningarna är nu bilden användbar igen! Som man ser på den räddade bilden har man till och med lyckats få fram delar av bilden som inte ens syntes i den överexponerade bilden innan, t.ex. trädgrenarna.

Att kunna rädda sina bilder på det här sättet fungerar givetvis på underexponerade bilder också.

Nästa exempel: Vitbalansera bilden så de återfår sina korrekta färger.

RAW

När man inte kan ta nytta av dagsljuset längre så man får de korrekta färgerna på sina bilder kan man vitbalansera i efterhand. När jag fotade på julafton föll mörkret väldigt snabbt och man kunde endast använda sig utav ljuset från lamporna, då det blir ett väldigt starkt orange ljus.

Den vänstra bilden här ovan är direkt tagen ut kameran och har sina naturliga färger som kom rakt ifrån rummet. Men vi alla vet nog att granar är inte oranga, utan gröna. Så med hjälp av ett litet klick med vitbalansverktyget i redigeringsprogrammet återfår bilden de verklighetstrogna färgerna direkt. Granen har blivit grön och det ser ut som att bilden är tagen i dagsljus.

Det finns mycket mer saker att upptäcka, och när man väl börjat fota i RAW känner man efter några veckor vilket slöseri det har varit att fota i JPEG. Men, med det här säger jag inte alls att JPEG är dåligt och RAW är bäst. RAW ska man såklart fota i om man vill ha kvalité i bilderna och utvecklas. Men JPEG fungerar utmärkt då man kanske är på kalas och inte fotar allt för seriöst, utan bara vill ha bilderna som ett minne.

Av: Isabella.

www.tinkerbella.blogg.se

Share

Slutartid – Tv eller S

När man fotograferar med automatiska inställningar vid halvskumt ljus får man oftast en lång slutartid, vilket kan leda till att bilden blir suddig eller att bilden blir mycket ljusare/mörkare än vad du önskat. Därför tycker jag att det är bra att ställa in kameran på slutarprioritet och det gör genom att vrida ”programratten” du på Tv eller S. Slutartiden innebär hur länge man har slutaren öppen, tiden bilden tas, kan man säga.

Det är givetvis svårt att veta i början vilken slutartid man ska ändra till. När det var nytt för mig brukade jag ta en bild med autoinställningarna och sedan titta vilken slutartid automatiken valde (det brukar stå om man trycker fram information om bilden). Sedan ändrar du slutartiden.

Vill du att bilden ska bli mörkare använder du kortare slutartid. Tycker du att bilden fått en rörelseoskärpa så ändrar du slutartiden till kortare. Vill du däremot ha en ljusare bild måste du ha längre slutartid. Vill du få effekten av att en person t.ex. springer och vill få denne ”suddig” har du längre slutartid.

1’ är en sekund. 1/20 är en tjugondels sekund. 1/125 är en hundratjugofemtedels sekund, osv.

Slutaretid

Av: Annie Fredriksson.

http://anniesfotografier.blogg.se

http://minkurs.se/anniefotograf

Share

Kort och långt skärpedjup

Skärpan i djupled mellan det närmsta till det mest avlägsna föremålet”.
När man talar om skärpedjup menas det hur skarp bilden är.
Med hjälp av bländaren kan du ändra skärpedjupet i bilden. Bländaren ändrar mängden ljus som kommer in i kamerahuset genom öppningens storlek, tvärtemot vad som gäller för slutartiden då det är öppningstiden som ändrar ljusets mängd.
Ju större bländare du använder, desto kortare skärpedjup får du & för att få ett längre skärpedjup använder man en mindre bländare.

Hur ser man skillnaden mellan kort & långt skärpedjup?
Ett kort skärpedjup menas att bara en liten detalj i bilden är i fokus och bakgrunden är oskarp, medans ett långt skärpedjup betyder att i princip hela bilden är skrap.

Kort skärpedjup

 

Långt skärpedjup

Kort skärpedjup – stor bländaröppning, f/3,5.
Långt skärpedjup – liten bländaröppning, f/22.

Om man vill framhäva en liten detalj i en rörig bakgrund använder man ett kort skärpedjup för att få bilden så ”ren” som möjligt. Att tänka på är också att fota med den manuella fokuseringen för att komma närmre när du fotar & få skärpan just där du vill ha den, ju närmre du är objektet du fotar, desto kortare skärpedjup får du.

Vill du att bilden ska vara skarp och man ska se bakgrunden lika bra som objektet använder du ett långt skärpedjup. För att få en skarpare bild, gå längre ifrån objektet och använd en mindre bländare.

Av: Julia Swalander.

Share

Förhållandet mellan exponeringstid, bländare och ISO

Jag kommer i denna artikel kortfattat förklara de viktigaste inställningar i en digitalkamera och hur de påverkar varandra.

Jag har märkt att många väljer en systemkamera idag tack vare de låga priserna på senare tid. Många väljer också ofta att endast fota i ”auto” läget därför att de ”oändligt många” inställningarna verkar vara för krångliga för att lära sig. Det behöver inte nödvändigtvis vara så. Visst, en systemkamera har många inställningar men med en bra grundinställd kamera (återkommer till det), så räcker det att lära sig de tre viktigaste:

Exponeringstid – Tiden som bildsensorn tar emot ljus
Bländare – Storleken på hålet som släpper in ljuset (viktigare än vad man kan tro)
ISO-tal – Elektroniska känsligheten på bildsensorn (Motsvarande ljuskänslighet på analog film)

Resten av inställningarna behöver man sällan ändra på vid normal fotografering och man kan få ut så mycket mer av en kamera om man lär sig hur dessa tre påverkar varandra, speciellt vid användande av en systemkamera som har en hög potential för bildkvalité.

Exponeringstid (Exposure time \ shutter speed)

  • Mäts i sekunder. Intervall på Nikon D90 är 30 sek till 1/4000 sek
  • Normal tid vid frihandsfotografering på fast motiv är 1/60 sek
  • Längre exponeringstid ger

o   Ljusare bild

o   Mer rörelseoskärpa (för att skapa dynamik/rörelse)

o   Mer brus vid extremt långa tider

  • Kortare exponeringstid ger

o   Mörkare bild

o   Mindre rörelseoskärpa (för att frysa rörliga motiv)

Exposure

Bländare (Aperture)

  • Mäts i f-tal. f1.4, f2, f2.8, f4, f5.6, f8, f11, f16, f22, f32, f45, f64
  • Varje bländarsteg ger en minskning av ljus med hälften från föregående steg,
    f8 motsvarar 8ggr så lång exponeringstid som f2.8
  • Digitalkameror har oftast fler mellansteg t.ex. 3.5 eller 7.1
  • Maximal skärpa/kontrast brukar vara någonstans vid halva bländarstorleken (f8)
  • Större f-tal ger

o    Mindre bländaröppning i objektivet dvs. mindre ljusinsläpp

o   Mer djupskärpa (för att få skarpa objekt på olika avstånd)

  • Mindre f-tal ger

o   Större bländaröppning, mer ljus

o   Mindre djupskärpa (för att isolera ett objekt från omgivningen)

Bländare - Aperture

ISO-tal

  • Intervall på Nikon D90 är ISO 200 till ISO 3200
  • ISO 200 motsvarar dubbelt så lång exponeringstid som ISO 400
  • Större ISO-tal ger

o   Större ljuskänslighet

o   Mer brus/kornighet

o   Sämre skärpa mellan pixlarna

  • Mindre ISO-tal ger

o   Mindre ljuskänslighet

o   Mindre brus/kornighet

o   Bättre skärpa mellan pixlarna

ISO-talets betydelse

Samspelet mellan inställningarna

Så vilken är då den ultimata inställningen? Svaret du kommer att få från mig och andra fotografer är att det inte finns någon inställning som är bäst utan att varje bild har sin egna ”bästa” inställning.
Det gäller att förstå hur den ena inställningen påverkar den andra och att man vill ha så många positiva aspekter som möjligt för just det motivet. Här är några specialfall och vad jag brukar sträva efter:

  • Hög detaljrikedom och djupskärpa (Typsikt för landskapsfotografering)

o   Kameramode: Bländarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: A, Canon: Av

o   Minsta ISO-tal (kräver längre exponeringstid)

o   Medelstort bländartal (Kräver längre exponeringstid)

o   Så kort exponeringstid som möjligt (Ställs automatisk vid bländarprioritet)

  • Hög detaljrikedom på ett isolerat objekt (Typiskt för växter, småkryp, porträtt)

o   Kameramode: Bländarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: A, Canon: Av

o   Minsta ISO-tal (kräver längre exponeringstid)

o   Lågt bländartal (tillåter kortare exponeringstid)

o   Så kort exponeringstid som möjligt (Ställs automatisk vid bländarprioritet)

  • Hög skärpa på ett rörligt objekt (Typiskt för sportaktiviteter)

o   Kameramode: Slutarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: S, Canon: Tv

o   Medel ISO-tal (tillåter snabbare exponeringstid)

o   Snabb exponeringstid (kräver lågt bländartal)

o   Högt bländartal (Ställs automatisk vid slutarprioritet)

  • Extrem djupskärpa (Typiskt om man vill få med bakgrunden vid helkroppsfoto)

o   Kameramode: Bländarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: A, Canon: Av

o   Minsta ISO-tal (kräver längre exponeringstid)

o   Högt bländartal (kräver längre exponeringstid)

o   Så kort exponeringstid som möjligt (Ställs automatisk vid bländarprioritet)

  • Inomhusfotografering frihand (Kvällsfotografering)

o   Kameramode: Slutarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: S, Canon: Tv

o   Medel/Högt ISO-tal (tillåter kortare exponeringstid)

o   1/60sek exponeringstid eller kortare

o   Bländarvärde efter behov (Ställs automatisk vid slutarprioritet)

  • Hög dynamik (Typiskt vid vattenfotografering)

o   Kameramode: Manuell – Se kamerans manual. Nikon: M, Canon: M

o   Minsta ISO-tal (ger lång exponeringstid)

o   Högt bländarvärde (ger lång exponeringstid)

o   Lång exponeringstid (ger hög dynamik)

Grundinställd kamera

Det finns ytterligare två ganska viktiga inställningar men som sällan behöver ändras på. Det ena är att ”autoISO” som träder i kraft i auto-läget. Den brukar jag alltid ha på ”låg” så att kameran ser till att alltid ha lågt ISO. Bättre att använda stativ när det är mörkt. Det andra är vitbalansen som ser till att färgerna blir rätt. Jag har i 99% av alla foton använt automatisk vitbalans. Fotar man i ”RAW” format så kan man ändra det efteråt i datorn och det blir precis lika bra som om man hade ändrat på kameran.

För fler bra grundinställningar, läs manualen, det är värt det!

Viktiga Tips

  • Maximera skärpa: Sträva efter kort exponeringstid. Använd exponeringsfördröjning.
  • Minimera brus och maximera detaljrikedom: Sträva efter lågt ISO-tal
  • Rätt skärpedjup: Anpassa bländare
  • Porträtt i motljus: Använd blixt för att ljusa upp motivet
  • Längre exponeringstid än 1/60 sek (1/200 sek med 200mm objektiv): Använd stativ
  • Längre exponeringstid utan att det blir för ljust: Använd gråfilter (ND-filter)

Av: David Johansson.

Share

Skärpedjup

Att vara fotograf och kunna ha kontroll och veta vad skärpedjup kan göra för dina bilder är värt mycket och otroligt viktigt! Med ett kort skärpedjup kan man oftast ”trolla bort” en annars väldigt rörig bakgrund eller lyfta fram ditt motiv lite extra.

Många frågar ofta hur man gör och det är faktiskt hur enkelt som helst. Om du vill ha kort skärpedjup ska du använda en stor bländaröppning vilket betyder att man ska ha den minsta siffran som t.ex. 1,8. Om du vill ha ett stort skärpedjup ska du använda en liten bländare vilket betyder en stor bländarsiffra, t.ex. F22.

Att ställa in bländaren kan du göra manuellt eller använda bländarprioritet (Av på Canon och A på Nikon) om man inte riktigt kan med de manuella inställningarna. Med bländarprioritet väljer kameran själv vilken slutartid som passar bäst till den bländare man valt.

Men när ska man använda vad?
Det är något som varierar från bild till bild och vad man vill få fram. Personligen använder jag ofta ett kort skärpedjup när jag fotograferar ansiktsporträtt för att lyfta fram ansiktet så mycket som möjligt men om jag fotograferar landskap eller om jag fotograferar något och jag vill ha allt i bilden skarpt så använder jag ett långt skärpedjup.

Något som är viktigt att tänka på när man har ett kort skärpedjup är att sätta skärpan rätt och när man fotograferar porträtt så är det att föredra om man sätter skärpan på ögonen, eftersom de första man ofta tittar på är just ögonen. Och en annan sak som man måste tänka på är att alla objektiv inte har så låg bländare som 1,8.

Kamerans Skärpedjup

Ett mycket prisvärt objektiv är ett 50mm f/1,8 som kostar runt 1000kr.

Tänk på att:
En stor bländare (liten bländarsiffra, t.ex. F1.8) ger ett litet skärpedjup.
En liten bländare (stor bländarsiffra, t.ex. F16) ger ett stort skärpedjup

Av: Caroline Dahlén.

Share

Slutartid/Exponeringstid

Slutartid/Exponeringstid

Det finns många begrepp som är bra att känna till och behärska inom fotografering och jag tänkte berätta vad ordet ”Slutartid” betyder och vilken funktion den har i din kamera.

Slutartid är enkelt förklarat den tid som det släpps in ljus i din kamera, alltså hur länge slutaren hålls öppen.
(På enklare digitalkameror finns ingen slutare utan där regleras exponeringstiden elektroniskt.)

Det som kallas för normal slutartid i dagsläget är 1/60 dels sekund och det är ingen slump att det är just den tiden. 1/60 dels sekund är nämligen den tid som ”normalanvändaren” kan hålla kameran stilla och alltså få en skarp bild (slippa skakningsoskärpa).

Vill man ha en längre slutartid så får man antingen använda ett stativ till kameran eller använda något annat som stöd. Man kan också till en viss gräns träna upp sin förmåga att hålla kameran stilla, tänk liknelsen skidskytte som du säkert sett på tv någon gång och hur de gör för att hålla geväret stadigt.

De flesta systemkameror idag ligger på en slutartid mellan 1/4000-dels sekund och upp till ca 30 sekunder (Nikon D40 och D3000 tex).

Hur ska man då tänka när man använder olika slutartider?
Ja, kör du på kamerans autoläge så tänker kameran åt dig, ju mer ljus, ju kortare slutartid och tvärtom. Ställer du in slutartiden själv så är det ungefär samma princip.

Om du har ett S-läge (Slutarprioritet) i din kamera så är det bra när du vill testa olika slutartider då bländaren i det här läget justeras automatiskt.

Manualbild Nikon D40

Ibland vill man uppnå en viss effekt i en bild tex rörelseoskärpa som används när man vill visa på en rörelse i bilden, tex en sportbil som rör sig snabbt. För att få till den effekten krävs det att du ”panorerar”, alltså att du följer motivet (i det här fallet bilen) med kameran för att få den skarp och bakgrunden oskarp.

Vilka slutartider som passar till olika hastigheter är något som man får testa och lära sig men vill man fotografera snabb motorsport och uppnå den här effekten så handlar det om slutartider runt 1/125 dels sekund. Räkna också med att du får göra många försök innan du får till det.

Är en skarp bild alltid bättre än en oskarp?
Detta resonemang om rörelseoskärpa får mig att fundera på om en bild alltid måste vara skarp och om en skarp bild alltid är ”bättre” än en oskarp.

Jag vet inte om det finns ett enkelt svar på detta men inom det här området (och många andra) så är det okej att bryta mot reglerna om man gör det medvetet tycker jag, alltså för att uppnå en viss effekt eller känsla… och rörelseoskärpa är oftare positivt än skakningsoskärpa som sällan tillför något till en bild.

Rörelseoskärpan förmedlar rörelse och fart och jag vill avsluta med en bild som jag kallar ”svosch” och den föreställer min tvååriga systerdotter som sällan är stilla en längre stund vilket jag tycker att den här bilden illustrerar på ett bra sätt.

Bild med Rörelseoskärpa

Av: Susanne Flodmark.

Share

ISO-TAL

Vilket iso-tal ska jag ha och hur använder man det?
ISO-talet är den inställning på din kamera där du ställer in ljuskänsligheten. Desto högre ISO-tal desto ljuskänsligare blir blir din kamera, (kamerasensorn).
Det i sin tur leder till att slutartiden förkortas.

Varför fotar man inte alltid med ett högt ISO-tal?
Desto högre ISO-tal desto mer digitalt brus får du i bilden. Därför vill man alltid försöka hålla ISO-talet på så låg siffra som möjligt.
Jag har en Canon EOS 450D, ISO-talen på min kamera går från 100 upp till 1600. Nedan har jag tagit två bilder för att demonstrera skillnaden mellan de olika ISO-talen ;

Iso-tal

Den första bilden är tagen med ISO-tal 1600, bilden längst ner är tagen med ISO-tal 100.

När du jämför bilderna så ser du att bilden högst upp har mer brus, vilket man oftast vill undvika.
När jag fotograferar försöker jag alltid hålla mig till ISO-talen 200 – 400.

Att ha lågt ISO-tal jämt är dock oundvikligt. Ibland vill du ta bilder i dåliga ljusförhållanden och då måste du höja ISO-talet för att få in mer ljus och för att få en kortare slutartid.
Det leder då till, som jag sa tidigare, att dina bilder blir brusiga.
De gånger jag drar upp ISO-talet är när jag vill fota i dåliga ljusförhållanden men inte kan använda blixt, till exempel på tillställningar inomhus (kalas, julafton). Där en blixt skulle förstöra stämningen.
Samt när jag ska fota rörliga bilder, då vill jag ha en så kort slutartid som möjligt.

Att förstå hur ISO-talet fungerar är ett viktigt steg för att du ska utvecklas.
Sätt dig ner med din kamera, lär dig känna den och prova dig fram med de olika ISO-talen och se hur slutartiden påverkas av de olika ISO-talen.

Av: Jenny V.

Share

Kamerans skärpedjup

Skärpedjup och bländare hör ihop, och just skärpedjupet är väldigt viktigt i en bild.
Skärpedjupet i en bild är hur långt man ser skarpt kan man säga.
Om du bara ser till exempel ett bär tydligt och bakgrunden är suddigt är det ett väldigt kort skärpedjup.

Men däremot om du ser bakgrunden kring bäret så är det lite längre skärpedjup.
Man hör nästan på namnet, skärpedjup. Så djupt som det är skarpt i bilden.
Men vad beror detta på nu då? Jo, bländaren.

Skärpedjup takkrona

Skärpedjup stenar

Skärpedjup stenar

Ju lägre bländartal du har ju mindre skärpedjup får du och ju högre bländartal du har desto mer skärpedjup får du.

Till exempel, om du har bländare 1.8 blir det bara skarpt där du sätter fokuset.
Om du sätter bländartalet på 10 får du med så mycket mer.

Jag tycker främst att man ska ha ett ganska lågt bländartal och därmed kort skärpedjup till porträtt då din modell framhävs mycket mer.

Däremot vyer och vanliga ”vardagsbilder” kan man nog ha lite högre bländare på.

Skärpedjup matta

Det beror ju helt på vad du vill visa med bilden också.
Bilder kan bli riktigt mystiska och fina om man har kort skärpedjup då skärpan avtar gradvis.
Men kan bli minst lika fina och mystiska med längre skärpedjup.

Om du vill visa hela bilden och inte bara en del av den, som det blir med kort skärpedjup, ska du ha lite högre bländartal så att skärpedjupet blir längre.

Av: Malin Wallberg

Fler artiklar av Malin.

Share

Vad är och vad gör bländaren i en kamera?

Bländaren är den sak i kameran som reglerar mängden ljus som ska släppas in i kameran.
Den reglerar därmed skärpedjupet i bilderna.
Ju lägre tal desto mindre skärpedjup och ju högre tal desto större skärpedjup.
Men även konturerna på olika motiv kan förändras med hjälp av bländare.

Om du ska ta en bild på himlen där det finns massor moln och det blir helt vitt kanske du först och främst ändrar slutartiden men bländartalet kan i vissa fall göra så mycket mer.

Här nedan har jag inte redigerat dem någonting alls, jag minns bara att jag ändrade från lågt till högt bländartal,och titta, det blir verkligen helt olika bilder!

Himmel fotograferad med olika bländaretal

Olika bländaretal

På den andra bilden är ju konturerna helt olika.
På den med högre bländartal ser det inte lika utfrätt ut som på den med lägre bländartal.

Men det här är en övningssak, man får prova sig fram och när man gjort det ett tag vet man ungefär vad det ska vara för tal. Så när man ska ta bilder på vyer, hus o.s.v. ska man ha lite högre bländartal tycker jag.

Då gärna alla detaljer ska synas. Medan om du ska fotografera porträtt, makro o.s.v. så kanske du ska satsa på ett lägre bländartal då just motivet hamnar i centrum eftersom det blir suddigt runt omkring.

Poträtt med lågt bländaretal

Om allting runt omkring på denna bild också hade blivit skarpt hade charmen i bilden försvunnit.

Det hade blivit för mycket att titta på.
Nu är det så tydligt att hon ska stå i centrum. Så för porträtt borde man satsa på lågt bländartal som jag gjort ovan, bländartalet är 1.8 skulle jag tro.

Snöhög med olika bländaretal

Träd fotograferad med olika bländaretal

Buske fotograferad med olika bländaretal

Man ser ganska tydligt hur bilderna ändras beroende på bländartal.
Det runt omkring får nu en chans att synas.
Men hur ställer man in bländaren då?

Manuell bländare inställning på Canon kamera

Där pilen är står bländartalet på min kamera som är en Canon 450d, sedan skiljer det sig antagligen från kamera till kamera.
Och man kan ha flera olika inställningar på kameran, bland annat finns det en som jag använder mig mycket av då man bara ställer in vilken bländare man vill ha så räknar kameran ut slutartiden själv.

Kamerans ainställning

kamerans tidsautomatik

Så ser det då ut på min kamera, man drar den lilla ”snurrgrejen” till A.
För att ställa in både slutartid och bländare drar du den till M och för att ställa in slutartid men inte bländare (kameran räknar då ut vilket bländartal som passar bäst i det ljuset själv) så drar du den till TV.
Men det finns ju flera inställningar på den där ”snurrgrejen” och om du provar dig fram ser du vad den ställer in och inte.

Bländarerelaget på Canon

Och för att ställa in bländaren när du har inställning M måste du hålla in den här knappen och sen snurra på det lilla hjulet som du gör för att ändra slutartiden.

Slutartid och bländare har ett väldigt stort samspel, ju lägre bländare jag har ju högre slutartid måste jag ha och tvärtom. I de flesta lägen är det så i iallafall dagsljus, sedan skiljer det sig beroende på om det är jätteljust eller jättemörkt eller om du vill ha någon särskild effekt.

Men tänk på att du lär dig mycket på att testa dig fram!

Av Malin Wallberg

Share