Tog fram kameran, stödde den mot kanten på bilen och testade lite. Så här blev resultatet!

På bilden till högst upp hade jag en ganska snabb slutartid, har för mig att det var på 200/s. Bländaren stod på f/3.5 och ISO-talet var 1000. Det var ganska mörkt ute och för att kunna ha den snabba slutartiden var jag tvungen att höja ISO-talet en hel del. Den lite vackrare bilden, till längst ner däremot: Slutartiden var 1s för att fånga med så mycket vatten som möjligt och skapa den där effekten! Bländare: f/5.6 ISO: 200 (eftersom jag nu hade en betydligt längre slutartid som släppte inmer ljus).

Självklart hade det blivit betydligt bättre och enklare med stativ så att inte kameran tog upp mina darrningar i händerna. Bilden med den långa slutartiden hade blivit väldigt mycket skarpare och jag hade kunnat ha en ännu längre slutartid! Så tänk på det! Trådutlösare gör det ännu stabilare eftersom du inte ens behöver röra kameran då. Finns att köpa lite olika varianter på Kamda.se (rekommenderas verkligen!).

När ska man använda lång respektive kort slutartid då?
Lång slutartid är bra när man vill fånga en rörelse, visa att någon/något rör sig.
Kort slutartid använder man när man vill frysa en rörelse, när det ska bli riktigt skarpt!

Så det finns faktiskt en del man kan göra med långa slutartider, speciellt med vatten! Det kan bli riktigt fint och häftigt. Man kan ju börja med att testa hemma med vattenkranen!

Av Ida Myrin

Att fota på spelningar är något av det bästa jag vet. Jag menar, foto och musik i en kombination – det blir inte bättre!

Det tog ett bra tag innan jag lärde mig hur man på bästa sätt tar bilder, för det är väldigt mycket svårare än man tror.

Jag googlade och frågade olika fotografer om massa olika tips, här har jag samlat ihop några av dem:

• Ha ett så högt ISO-tal som möjligt (som kameran klarar av utan att det blir så kornigt att motivet inte ens syns längre)
• Öppna bländaren så mycket du bara kan, ha alltså ett så lågt tal som möjligt så att det kommer in mycket ljus.
• Ha en så lång slutartid som möjligt, men självklart inte så lång så att allt blir supersuddigt
• Manuell fokus! Det är så mycket lampor och rörelser på en konsert att autofokusen kan gå bananer och fokusera på helt fel saker.
• Ta många bilder, var beredd med ett extra minneskort! Det krävs otroligt många bilder för att få några bra. Av 1000 bilder kanske ca. 20st blir riktigt bra! (Ibland mer, ibland mindre. Beror på hur tur man har).
• Testa olika brännvidder! Personligen tycker jag att det är snyggast när man går nära inpå artisten, men det är ju en smaksak. Testa dig fram helt enkelt!

Vad borde man ha för utrustning då?
Jo! Helst en kamera som klarar av riktigt höga ISO-tal, eftersom man som sagt behöver få det så ljust som möjligt p.g.a. de dåliga ljuskällorna på scenen. Sen är ju självklart ett objektiv med stor bländare också riktigt bra att ha eftersom det också ger ljusare bilder.

Själv tycker jag att det nästan MÅSTE vara zoom på objektivet också, så man kan variera brännvidderna lite.
Visst är det jättesvårt att hitta ett bra zoomobjektiv med stor bländare, jag vet. Det bästa tipset jag skulle kunna ge där är 70-200mm f/2.8. Riktigt ljusstarkt och också jättebra zoom-alternativ. Detta objektiv är dock ganska dyrt, så en liten ekonomivariant skulle kunna vara 18-200mm f/3.5-5.6, det har jag själv och det funkar finfint!

Stativ är verkligen ingen idé att ha med. Det är bökigt och man har verkligen inte samma frihet. Dessutom måste man ju ändå ha relativt snabb slutartid, så det finns absolut ingen som helst mening att ta med ett stativ. Lämna det hemma!

Blixt är inte heller någon fördel. Varför? För att de där typiska konsert-effekterna försvinner! Man får inte med samma häftiga färg som kommer från strålkastarna, finns risk för att det istället ser ut som ett porträtt, och det är ju inte det man försöker med!

Ett problem som är ganska vanligt är ju att få en bra plats (så vida man inte har ackreditering och får stå i fotografdiket). Har man ett bra zoomobjektiv kanske man inte behöver stå precis längst fram visserligen, men det kan ändå vara skönt att stå vid kravallstängslet. Oftast brukar det faktiskt gå att knacka personerna framför lite lätt på axeln och fråga om man får smita förbi för att ta några bilder. Men om det inte skulle funka rekommenderar jag att stå så långt fram man kan – så långt ut i kanten som möjligt! Det blir lätt att man då trycks in till mitten efter ett tag, och så vips var man längst fram OCH i mitten! Hur bra som helst.

Man kan ju kolla om det finns några spelningar i närheten med lite lokalband och sådär innan man går på en konsert med favoritartisten. Övning ger färdighet!

Av: Ida Myrin

Step up-ring från Kamda, 52-58mm.

Som du ser är step up-ringen helt ihålig.

En step up-ring är otroligt enkel att använda, principen är att istället för att köpa två filter av olika storlek om du har två objektiv köper du ett filter till det av dina objektiv som har störst diameter och sedan en step up-ring till objektivet med mindre diameter. Nu monterar du filtret på ditt ”stora” objektiv precis som vanligt. När du vill använda filtret på objektivet med mindre filtergänga börjar du med att skruva dit step up-ringen och sedan filtret utanpå det.
Det finns även step down-ringar, vilket kan vara bra om du redan köpt ett filter och sedan kommer på att du vill använda det på ett objektiv med större diameter. Nackdelen med dessa är dock att du riskerar att filtret syns som en svart vinjettering i bild, något man i princip vill undvika.

Step up-ring och stjärnfilter monterad på ett 50mm-objektiv.

Ett exempel:
De två objektiv jag använder mest är min normalzoom som har diametern 58mmoch mitt fasta 50mm-objektiv som har filterdiametern 52mm. Nu vill jag köpa ett stjärnfilter, men jag vill kunna använda filtret på båda objektiven istället för att köpa två likadana filter. Jag köper då ett stjärnfilter med diametern 58mm som passar på min normalzoom. Sedan köper jag en step up-ring 52-58mm, där 52 står för gängan du passar ihop med objektivet och 58 för gängan som passar med filtret. Det är alltså som en adapter som fyller ut mellanskillnaden.

Step up-ringen är enkel att montera, skruva bara fast den på ditt objektiv eller detfilter du eventuellt redan har på. (Här har jag polarisationsfilter-step up-ring och stjärnfilter monterad!)

Nog för att ett filter inte är bland de dyraste tillbehören till din kamera, men om man vill ha ett par stycken olika filter byggs kostnaderna fort på om man måste köpa dubbla eller trippla uppsättningar. En step up-ring behöver du bara köpa en gång ochden kostar mindre än ett filter. I längden kan du alltså spara en ordentlig slant.

Du kan även sätta ihop flera step up-ringar, det vill säga om du har en 52-58-ring och sedan vill koppla på ett filter med diametern 62mm så kan du välja att köpa en 58-62-ring istället för ett helt nytt filter. Logiskt och väldigt lätt att använda!

En klar nackdel är förstås att du inte kan använda ditt objektivlock när du satt på step up-ringen, eftersom det naturligtvis är för litet. Däremot kan du använda locket till ditt andra objektiv, men inte heller det är ju ultimat då du alltid får ett objektiv som blir utan. Däremot kan du trösta dig med att OM du skulle få en repa så blir den på filtret och inte på objektivets glas.
Mitt tips är ändå att inte skruva på step up-ringen förrän du är på plats, just för att undvika repor så långt det går. Man vet aldrig…

Av Sofia Dahlberg

Här är den lilla och lätta IR-fjärren från kamda.se. Den är smidig att ta med sig och den får ett extra plus för haken så man kan fästa den i jeansen, kameraväskan eller liknande.

En IR-fjärr är precis som det låter en fjärrkontroll som använder sig av IR, alltså infrarött ljus. Med endast denna lilla dosa kan man kommunicera med kameran. När du riktar fjärrkontrollen mot kamerans IR-mottagare som sitter fram på kameran så fungerar knappen på IR-fjärren som avtryckare. Alltså behöver du inte längre röra själva kameran för att ta ett foto.

Men för att kunna använda IR-fjärren måste du också ställa in det på kameran, detta gör du i fotograferingsläget. Här visar jag hur jag gör från manuellt läge (Nikon D3000):

Gå in i menyn och välj fotograferingsläge, väl i fotograferingsläget kan du sedan välja hur du ska fotografera, det finns ”normal” alltså enkelt foto, seriefoto, självutlösare och fjärrkontroll. Du kan också välja om du vill ha foto med fjärrkontroll där bilden tas direkt eller med en fördröjning på 2sekunder. Det kan vara bra att välja om du till exempel vill hinna ut ur bilden själv innan den tas eller om du inte vill att fjärrkontrollen ska synas, för då hinner du gömma den.

Ett problem som jag kan stöta på ibland är när man ska fota något från en annorlunda vinkel kan det vara jobbigt att hålla kameran still, står man och håller balansen är det ju väldigt lätt att råka skaka till kameran när bilden ska tas. Resultatet kan råka bli på detta sätt:

Detta kan IR-fjärren hjälpa till att fixa för det är helt enkelt bara att lägga kameran stadigt på marken och sen kan du trycka av med hjälpt av IR-fjärren. Det blir en helt annan skärpa då eftersom kameran inte utsätts för några skakningar alls och det kan bli helt nya perspektiv.

En annan positiv sak med IR-fjärr är att du nu kan ta steget framför kameran om du vill det. Det blir lite nya möjligheter att fota när det gäller självporträtt eftersom du inte längre behöver ha med någon annan som fotar, inte heller behöver du använda dig av självutlösaren som jag aldrig lyckades få in någon vettig skärpa på när jag använde mig av den.

Jag kan säga att denna bild inte hade varit möjlig utan IR-fjärren.

IR-fjärren skapar också nya möjligheter när det gäller att fotografera med långa slutartider. För trots att man använder ett stativ när man till exempel ska fotografera i mörker/på natten så kan skärpanbli väldigt dålig ändå just för att man utsätter kameran för skakningar när man rör avtryckaren. Ettbra exempel kan vara när man ska fota en stjärnhimmel på kvällen. På den översta bilden utsatte jag ofrivilligt kameran för skakningar när jag rörde avtryckaren. På den nedre bilden använde jag mig istället utav IR-fjärren.

I dessa lägen går det också att använda sig utav kamerans inbyggda fjärrutlösare och resultatet bli lika bra men för min egen del så tycker jag att en fjärrkontroll gör det avsevärt mycket enklare.

Men för att se till det hela så är det bästa med att ha en IR-fjärr till kameran det faktum att den har gjort vissa tillfällen mycket roligare. När jag har varit iväg någonstans med mina vänner har vi nu kunnat fota gruppbilder där alla får vara med på bilden och inte heller har jag behövt springa framoch tillbaka till kameran som en annan galning för att trycka på självutlösaren och avtryckaren…

Det är också därför som jag kommer rekommendera alla att köpa en IR-fjärr, den hjälper dig inte bara i trixiga fotosituationer utan den kommer göra många tillfällen både lättare och roligare!

Av Josefine Klintberg

Jag tror säkert att ni, precis som jag, någon gång har stått där med kameran i ena handen och paraplyet i andra och försökt balansera allt så gott det går. Det är inte det enklaste. Lösningen däremot, är väldigt enkel. Allt man behöver göra är att införskaffa ett regnskydd.

Kameraregnskydd från Kamda, en billig försäkring!

Det kanske låter som en onödig kostnad, men det är ett relativt litet pris att betala för att kunna fota problemfritt i alla väder. För det är så det känns när man står där i regnet, problemfritt. Och det är så det ska kännas! Det ska vara roligt att fota, annars blir det helt enkelt inte bra bilder.

Regnskydd till kameran finns i flera olika varianter, allt från engångsskydd som mest påminner om en stor plastpåse, till rejäla varianter som i princip ser ut som ett litet tält med genomskinlig baksida. Allt efter tycke och smak. Gemensamt för de flesta modeller är att det finns hål för objektivet som justeras med en dragsko för att sluta tätt. En del modeller har även hål för händerna, vilket underlättar när man vill komma åt kamerans reglage, plus att det såklart gör det lättare att hålla kameran.

Denna modell har hål för händerna, vilket gör det enklare att komma åt inställningarna.

Baksidan på samtliga modeller är av förklarliga skäl genomskinlig, vilket gör att man kan se både displayen och alla reglage utan problem. Det är däremot lite svårare att använda den optiska sökaren, vilket jag alltid föredrar att göra, men även det går med lite vilja. Har man däremot en lite modernare kamera där man kan använda displayen som sökare är det problemet löst.

Genomskinlig baksida och hål för händerna gör att man lätt ser vad man gör.

Undertill finns en dragkedja med dubbla löpare, vilket gör att man dessutom kan använda stativ om man skulle vilja, även om det blir en liten glipa. Men eftersom regn generellt sett kommer uppifrån och rinner nedåt ser jag inte det som ett egentligt problem.

Något negativt med just det regnskydd jag testade var att dragskorna runt hålen, då i synnerhet för objektivet, inte var tillräckligt tättslutande. När jag hade normalzoomen på hölls inte skyddet på plats ordentligt utan ville gärna glida framför linsen. Det gick bättre med teleobjektivet, vilket är synd eftersom det är det jag använder minst. Problemet är inte så stort om man fotar med stativ, eftersom man då i allmänhet inte rör kameran så mycket. Fotar man på fri hand är det något mer problematiskt. Det finns dock en rem man kan fästa runt regnskyddet från insidan, vilket avhjälper detta i någon grad.

Med ett kameraregnskydd behöver man inte oroa sig för lite regn. Visst, det kanske är att utmana ödet att kliva ut i värsta sortens spöregn och tro att man inte ska bli blöt, lite grand som att klättra upp på en stege i högklackat och sedan bli förvånad när man ramlar ner. Man får använda omdömet lite, som i allt här i livet.

Nu återstår väl bara problemet med att klura ut hur man själv ska undvika att bli blöt…

Av Sofia Dahlberg

Det har nog aldrig varit smidigare att ta snygga självporträtt. Ställ kameran på ett stativ, ställ in kamerainställningarna och avfyra bilder tills du blir nöjd.

Räckvidden med IR-signalerna är cirka åtta meter och gäller både framför och bakom kameran. Avtryckaren ska fungera olika på olika kameramodeller. På min Nikon D700 aktiverade avtryckaren autofokus, vilket var väldigt smidigt. Efter att jag hade knappat in mina inställningar kunde jag lätt ta bilder i lugn och ro. Visst får man räkna med nyfikna förbipasserare om man fotar ute. Men de nyfikna blickarna är helt klart värt det om man blir nöjd med slutresultatet. Och det blir man. I annat fall är det bara att fortsätta ta kort. Glöm inte att du har kontrollen.

Första självporträtten med IR-fjärr och trådutlösare

Om du är ute och fotar länge och batterierna i sändaren tar slut är en stor fördel att du kananvända sändaren som en trådutlösare. Den fungerar då utan batterier. Det är bara att montera kabeln i sändaren och ansluta den till kameran. Kabeln som följer med är cirka 80 centimeter lång.

Jag skulle inte kunna vara mer nöjd. Jag tycker om att ha fina bilder på mig själv och det är extra roligt när man har tagit dem själv. Tidigare har jag varit väldigt låst med mitt 60mm objektiv med fast brännvidd. Det har varit nästintill omöjligt att ens ta självporträtt. Det känns klyschigt att säga det, men det är som att en ny värld har öppnat sig. En värld där jag har kontrollen. Inte bara över bilderna på andra, utan även över bilderna på mig själv.

Hej då till självporträtt med kameran riktad mot en spegel och hej till egobilder 2.0.

Av: Ida Eriksson

Vi behöver inte förstå precis varför det är så men för att säga lite grundläggande så är det på det sättet att varje gång du använder din kamera och ska fota något så försöker kamerans exponeringsmätare att mäta in på det ljus som en yta som är 18 % grå släpper ifrån sig. Detta värde är bestämt för att det bland annat ger en rätt bra balans mellan himmel och jord i landskap.

Men detta kan skapa en del problem som de flesta kan ha upplevt i situationer som till exempel de jag nämnde i början. Men då det finns något som kan rädda detta, nämligen gråkort.

Såhär ser gråkortet från kamda ut:

Ett litet och lätt verktyg som kan få dina bilder att gå från att se ut som vänstra halvan av bilden, till den högra:

Gråkort kan användas på lite olika sätt, jag tänkte förklara tre olika sätt som jag har använt mig av i detta test.

Ett sätt är att själv mäta in ljuset. Då tar du med gråskivan och sätter den i det ljus som du ska fotografera i, ställer in kameran i manuellt läge och zoomar in så att gråkortet täcker helaskärmen. Ställ sedan in den bländare du vill ha och sedan justerar du slutartiden tills kameran visar korrekt exponering. Sedan tar du bort gråkortet och tar den bild som du egentligen skulle ta och exponeringen kommer nu att göras med gråkortet som referens.

Här är en bild när jag lät kameran själv göra exponeringen:

Och här har jag ställt in exponeringen med hjälp av gråkortet:

Färgerna och ljuset blev mycket bättre och nu såg bilden mer ut som det faktiskt såg ut i verkligheten.

Ett annat sätt som man kan använda gråkortet till är att ställa in vitbalansen. Då sätter du återigen gråkortet i det ljus som du ska fotografera i. Sedan zoomar du in så att du bara har en helt grå bild när du fotat, (det spelar ingen roll om det är fokuserat eller inte.) Sedan går du in i kamerans menyeroch letar reda på inställningen för vitbalans. Det finns flera olika förinställda vitbalanser som auto,molnigt, solljus och glödlampsljus. Men det du ska leta reda på är inställningen som heter ”PRE” eller liknande. När du hittat den inställningen och verkställt den så kommer kameran nu att ställa in vitbalansen med den gråa bilden som referens.

Här har jag vitbalans inställd på auto, jag tycker det är alldeles för mycket kalla toner i denna bild och den härliga kvällssolen som sken på blåsipporna kommer inte alls fram:

Här har jag använt mig av gråkortet på det sättet som jag beskrev och vitbalansinställningenpå ”PRE”.

Här tycker jag att färgerna har gjorts mer rättvisa mot hur det faktiskt såg ut.

Det tredje sättet som jag använt mig av är en metod som kräver ett redigeringsprogram och jag har använt mig av Photoshop.
Detta är ett bra sätt när man använder sig av ett gråkort som också har svart- och vitpunkter. Detta görs då genom att du har med gråkortet på en bild.

Då öppnar du den i redigeringsprogramet, i Photoshop går du sedan in på
Lager → Nytt justeringslager → Nivåer…

Sedan ska vi använda oss av ögondroppsverktygen för att ”säga till” vad som är svart och vitt ibilden. I tur och ordning tar man sedan den svarta ögondropparen till det svarta fältet, den gråa ögondropparen till det gråa fältet och den vita ögondropparen till det vita fältet.

Såhär såg det ut innan jag justerade i Photoshop:

Och såhär såg bilden ut efteråt:

Ganska stor skillnad tycker ni inte? Jag förbluffas särskilt av hur färgerna på gråkortet nu ser ut att ha sin rätta färg.

Så för att sammanfatta detta så kan jag inte mer än rekommendera er att skaffa ett gråkort. Inte bara för att det är ett så otroligt litet och enkelt verktyg som är lätt att ha med sig och gör bilderna mycket bättre utan det är också något som får dig att utvecklas som fotograf.

Av Josefine Klintberg

Blixtdiffusorn jag skriver om är gjord för pop-up blixten och den kommer från kamda.se.

Diffusorn fästs ”på” pop-up blixten med hjälp av kardborreband. Den är ganska stor och det gör att den sprider ljuset bra.

Jag tog lite skillnadsbilder för att verkligen få se hur stor skillnad det blev. Jag tycker attdet blev enorm skillnad! Se bara på bilderna nedan:

Utan diffusor

Med diffusor

Utan diffusorn blev ljuset kallt och hårt. Det blev också en ganska hård skugga bakom motivet. Med diffusorn blev det ett mjukt, varmare ljus och dessutom försvann skuggan bakom motivet. Jag tycker om denna diffusorn jättemycket! Jag kommer absolut att fota mer med blixt än nu.

Av Alma Bengtsson

Man skruvar fast det på objektivet som sitter på kameran och sedan skruvar man fast ett annat objektiv ”bakochfram”. Så objektiven sitter frontlins mot frontlins. På detta sätt så blir det påkopplade objektivet som en kraftig försättslins. Du kan nu komma avsevärt mycket närmare ditt fotoföremål.

Kopplingsringen kommer från kamda och ser ut såhär:

När jag testade kopplingsringen använde jag mig av mitt 50mm objektiv fastskruvat på mitt 55-200mm objektiv.

Jag använde mig då av en kopplingsring som var 52-58mm eftersom 55-200mm objektivet har en filtergänga på 52mm och 50mm objektivet har en filtergänga på 58mm.

Såhär är det närmaste jag kan fota med mitt 50mm objektiv.

Med hjälp av kopplingsringen kan jag nu fota samma halsband såhär nära:

Det enda negativa är att det kan vara lite svårt att få in skärpan men efter lite övning går det ganska lätt och när du väl lyckas få skärpan rätt kan det leda till riktigt häftiga bilder.

Du ska se till att du har maximal bländaröppning på det påskruvade objektivet, detta kan du reglera med bländarspaken på baksidan av objektivet (men som nu är längst fram). Skärpedjupet reglerar du med objektivet som är fastsatt i kameran.

Skulle du kunna gissa att föremålet på denna bild i själva verket är:

Häftstift?!

Jag tycker att en kopplingsring är ett riktigt bra alternativ för dig som vill kunna ta makrofoton med de objektiv som du redan har! Lätt att ha med sig och lätt att använda!

Jag är helt fascinerad över hur nära jag kan komma föremål nu. Jag kan ha kameran bara någon millimeter ifrån ett föremål och ändå få skärpa! Hur häftigt som helst! Känns som om en helt ny värld har öppnats, med oändligt många nya möjligheter.

2 riktiga närbilder på tulpaner.

Av Josefine Klintberg

En fisheye-lins är en lins som du snurrar på ditt objektiv, det är en billig variant av ett fisheye-objektiv. När man använder en fisheye-lins får man en så kallad fisköga-effekt. De raka kanterna (så som väggar och träd) blir runda och det som är nära objektivet förstoras upp. Med fisheye-linsen kan kameran fånga ett större område.

Jag har använt fisheye-linsen på mitt fasta objektiv Canon EF 50mm f/1.8 II. Med fisheye-linsen på så kunde jag fånga ett mycket större område än vad jag kunnat göra med bara mitt fasta 50mm-objektiv. Kameran kan se ett större område när fisheye-linsen är på än när min vidvinkellins är på, som också är från kamda.se och därför är fisheye-linsen ett väldigt bra val ifall du vill kunna fånga riktigt stora områden. När jag fotar en gata (bild finns under) med fisheye-linsen på blir kanterna också suddiga och de raka linjerna blir också lite rundade i kanterna. Effekten är inte lika stor som när man har ett fisheye-objektiv, men det kan också bero på att jag har ett så pass inzoomat objektiv från början (50mm), det hade varit roligt att prova hur stor effekten blir med mitt zoom-objektiv som börjar på 18mm. För att inte bilden ska bli suddig ska man ha en liten bländare, precis som man ska ha när man använder ett vidvinkelobjektiv.

Här är ett foto med fisheye-linsen

Här är ett foto utan fisheye-linsen, tagen från exakt samma plats

När jag fotar en blomma på nära håll med fisheye-linsen på så blir fisheye-effekten större. Marken blir rundad och blomman hamnar i fokus. Jag kan också komma närmare blomman eftersom fisheye-linsen sitter på en makrolins som följer med fisheye-linsen. Macrolinsen gör att jag inte behöver bry mig om att jag har en liten bländare, det blir ändå suddigt i bakgrunden. Jag skulle därför säga att fisheye-linsen är bättre på nära håll än vad den är på långt håll, i alla fall med mitt objektiv.

Här ser ni två bilder på blommor med fisheye-linsen på. På den första bilden ser ni att blomman är i fokus och att marken i bakgrunden blir rund. På den andra bilden ser ni hur nära jag kommer snödroppen.

Vad är då skillnaden mellan en vidvinkellins och en fisheye-lins?
Jo, vidvinkellinsen är bra att använda ifall man har ett fast objektiv men vill kunna fota ett större område. När man sätter på vidvinkellinsen så ser kameran ett större område, men annars kommer bilden att se ut precis som vanligt, samma färger, samma kontraster, raka linjer blir inte runda o.s.v. En vidvinkellins är ett bra alternativ ifall du tycker om att fotografera natur men inte vill lägga ner mycket pengar på ett vidvinkelobjektiv.

Fisheye-linsen gör också att kameran kan se ett större område, till och med ännu större än när du har en vidvinkellins, men en fisheye-lins gör raka linjer runda och kanterna suddiga. Fisheye-linsen ger en speciell, annorlunda och rolig effekt, speciellt när man fotograferar ett föremål på nära håll.

Av Maja Sörensen