Ett med kontakter för att koppla in kamerans elektronik (Alltså behålla autofokusen, bländaren & vibrationsreducering) & sedan en utan kontakter. Det utan kontakter är såklart billigare, men nackdelen är att fokusen måste ställas in manuellt.

Makroringarna gör att linserna kommer längre ifrån sensorn & ökar då förstoringsgraden.

Har använt mig av ett ”Manual Extension Tube Set” tillsammans med ett 18-55 mm objektiv.
Det här är ringarna jag har:

Så här ser de ut ihop satta:

De är tagna för att visa hur nära du kommer med X antal ringar, har även testat att sätta på ett
close-up filter +10.

Så här ser det ut ihop satt med objektivet:

Makroring nr.1 & nr.2

Testade även att sätta på ett Close-Up filter med styrka +10.

Av: Julia Svalander.

De används framförallt vid makrofotografering som ett billigare alternativ till makro-objektiv. Det finns olika typer av makroringar, de med kontakter för att förbinda kamerans elektronik med objektivet och de med utan kontakter.

De med utan kontakter är billigare men förhindrar då möjligheten att använda automatiken i objektivet. Det involverar autofokus, elektronisk bländare och vibrationsreducering. Följden blir att fokus måste ställas manuellt och saknas möjligheten att ställa bländaren manuellt så får man helt enkelt fota med maximal eller minimal bländare beroende på objektivets mekanik. De makroringar som jag valt att testa är utan kontakter.

Ett ännu billigare alternativ till makroringar är så kallade close-up filter.

Läs artikel för mer info.

Testutrustning
Nikon D90
Nikon Nikkor AF-S DX 18-200/3,5-5,6 G IF-ED
Nikon Nikkor AF-S DX 18-55/3,5-5,6 G ED II
Nikon macroset
Close-up lins 52mm +4
Close-up lins 52mm +10
Manfrotto stativ
Fjärrutlösare

Utförande
På de flesta nikonobjektiv så fungerar bländaren på följande sätt. När objektivet är bortkopplat så är bländaren på det minsta. När objektivet kopplas till kameran så öppnas bländaren fullt via en liten fjäderbelastad spak som kallas ”Stop-down lever”, vilket gör att man kan se så bra som möjligt genom sökaren.

Precis innan man tar kortet så släpps spaken och den justeras snabbt till rätt elektroniskt inställda bländareposition. När makroringen används så får varken spaken eller elektroniken kontakt med kameran och därför blir bländaren så liten att man nästan omöjligt kan ställa in rätt fokus (för att det blir så mörkt).

Lösningen med nikonobjektiv är att justera spaken manuellt, antingen med en liten plastbit som man kilar fast så att spaken hamnar i önskvärt läge, se bild 1 eller som i mitt fall med en liten mekanisk modifikation (av ringen som ansluter till objektivet) i form av en skruv som jag kan ställa manuellt. Jag tror att det finns att köpa speciella ringar som gör samma sak men jag har inte lyckats hitta.

Nu när både bländaren och fokusen går att ställa manuellt så är det dags att testa de olika ringarna. Testet går ut på att fota så nära som möjligt på en 20-kronors sedel med olika objektiv och med olika antal ringar.

Objektiven är inställda på max brännvidd, d.v.s. 55 resp. 200mm. Först fotade jag utan ringar och sedan kopplade jag på en efter en för att se resultat. Kameran måste vara inställd i ”manual mode” eftersom bländaren är bortkopplad annars går det inte att ta några kort alls.

Resultat
Fler ringar gav mindre djupskärpa och samtidigt svårare att ställa in korrekt fokus. Det visade sig att mitt 18-55mm objektiv lämpade sig bäst för makrofotografering då den gav både mest förstoring och bäst skärpa. Som kan ses i bilderna så gav två makroringar bäst skärpa vid hög inzoomning.

När jag hade alla tre ringar så testade jag också att koppla på två stycken close-up linser, +4 och +10, men det gav extrem låg djupskärpa och dålig skärpa överlag. Jag har ingen bild med 3 ringar tillsammans 18-200mm objektiv för det var sämre än med två ringar.

”Stop-down lever” på 18-200mm objektiv.

Samtliga ringar som ingår i ”kittet”.

Från vänster till höger är rätt ordningföljd för montage på objektivet resp. kameran

Samtliga ringar monterade på 18-200mm obektiv med max brännvidd

Den vänstra av bilderna är originalbilden och den högra inzoomat på utvalt område på ”strecket” på sedeln.

18-200mm – Inga makroringar

18-200mm – 1 makroring

18-200mm – 2 makroringar

18-55mm – Inga makroringar

18-55mm – 1 Makroring

18-55mm – 2 Makroringar

18-55mm – 3 Makroringar

18-55mm – 3 Makroringar plus close-up+4 plus close-up+10

Alltså, bäst resultat med två ringar och 18-55mm objektiv. Andra objektiv och brännvidder ger såklart helt andra resultat.

Det enda som krävs med dessa makroringar är att man hittar en lösning för att ändra bländaren om det saknas bländarring på objektivet. Bländaren är ett krav för att lyckas ställa in rätt skärpa.

Av: David Johansson.

Flera artiklar av David.