Phelt.se

Sajten inom foto

Tag: Rörelseoskärpa

IR-fjärren ger dig kontrollen

Mycket yttre faktorer kan påverka dina foton, miljön kan vara tråkig, ljuset dåligt och så vidare, men när vi tittar på de faktorer vi faktiskt kan påverka så hittar vi oss själva, vi som fotografer. Ibland är det omöjligt för oss att hålla kameran precis stilla när vi ska fota, vi blir då bland annat begränsade när det gäller hur långa slutartider vi kan använda oss av, och hur bra foton vi faktiskt kan fota… När möjligheterna då minskar kan det vara bra att hitta lite nya perspektiv, och en sak som då kan hjälpa oss är en IR-fjärr.

Här är den lilla och lätta IR-fjärren från kamda.se. Den är smidig att ta med sig och den får ett extra plus för haken så man kan fästa den i jeansen, kameraväskan eller liknande.

En IR-fjärr är precis som det låter en fjärrkontroll som använder sig av IR, alltså infrarött ljus. Med endast denna lilla dosa kan man kommunicera med kameran. När du riktar fjärrkontrollen mot kamerans IR-mottagare som sitter fram på kameran så fungerar knappen på IR-fjärren som avtryckare. Alltså behöver du inte längre röra själva kameran för att ta ett foto.

Men för att kunna använda IR-fjärren måste du också ställa in det på kameran, detta gör du i fotograferingsläget. Här visar jag hur jag gör från manuellt läge (Nikon D3000):


Gå in i menyn och välj fotograferingsläge, väl i fotograferingsläget kan du sedan välja hur du ska fotografera, det finns ”normal” alltså enkelt foto, seriefoto, självutlösare och fjärrkontroll. Du kan också välja om du vill ha foto med fjärrkontroll där bilden tas direkt eller med en fördröjning på 2sekunder. Det kan vara bra att välja om du till exempel vill hinna ut ur bilden själv innan den tas eller om du inte vill att fjärrkontrollen ska synas, för då hinner du gömma den.

Ett problem som jag kan stöta på ibland är när man ska fota något från en annorlunda vinkel kan det vara jobbigt att hålla kameran still, står man och håller balansen är det ju väldigt lätt att råka skaka till kameran när bilden ska tas. Resultatet kan råka bli på detta sätt:

Detta kan IR-fjärren hjälpa till att fixa för det är helt enkelt bara att lägga kameran stadigt på marken och sen kan du trycka av med hjälpt av IR-fjärren. Det blir en helt annan skärpa då eftersom kameran inte utsätts för några skakningar alls och det kan bli helt nya perspektiv.

En annan positiv sak med IR-fjärr är att du nu kan ta steget framför kameran om du vill det. Det blir lite nya möjligheter att fota när det gäller självporträtt eftersom du inte längre behöver ha med någon annan som fotar, inte heller behöver du använda dig av självutlösaren som jag aldrig lyckades få in någon vettig skärpa på när jag använde mig av den.

Jag kan säga att denna bild inte hade varit möjlig utan IR-fjärren.

IR-fjärren skapar också nya möjligheter när det gäller att fotografera med långa slutartider. För trots att man använder ett stativ när man till exempel ska fotografera i mörker/på natten så kan skärpanbli väldigt dålig ändå just för att man utsätter kameran för skakningar när man rör avtryckaren. Ettbra exempel kan vara när man ska fota en stjärnhimmel på kvällen. På den översta bilden utsatte jag ofrivilligt kameran för skakningar när jag rörde avtryckaren. På den nedre bilden använde jag mig istället utav IR-fjärren.



I dessa lägen går det också att använda sig utav kamerans inbyggda fjärrutlösare och resultatet bli lika bra men för min egen del så tycker jag att en fjärrkontroll gör det avsevärt mycket enklare.

Men för att se till det hela så är det bästa med att ha en IR-fjärr till kameran det faktum att den har gjort vissa tillfällen mycket roligare. När jag har varit iväg någonstans med mina vänner har vi nu kunnat fota gruppbilder där alla får vara med på bilden och inte heller har jag behövt springa framoch tillbaka till kameran som en annan galning för att trycka på självutlösaren och avtryckaren…

Det är också därför som jag kommer rekommendera alla att köpa en IR-fjärr, den hjälper dig inte bara i trixiga fotosituationer utan den kommer göra många tillfällen både lättare och roligare!

Av Josefine Klintberg

Share

Bländare & skärpedjup

Bländaren fungerar likadant som ögats pupill, mängden ljus justeras genom att ögat i det här fallet objektivets öppning ändrar storlek.

Bländaren anges i f och bestämmer hur mycket ljus som ska träffa kamerans sensor eller film.
f värdet påverkar skärpedjupet i bilden dvs. hur stor skärpan ska vara i bilden, om allt ska vara skarpt eller om bara ditt motiv ska vara i fokus och bakgrunden oskrap.

Kamerans Bländare öppning

Litet tal t.ex.     f 1,8  = stor bländare – mycket ljus
Stort tal t.ex.    f/16  =   liten bländare – lite ljus

Om du använder en stor bländare dvs. litet tal, ger det en oskärpa kring ditt motiv och det du fotar framhävs från bakgrunden. När du använder en liten bländare ger det större skärpa till hela bilden, man brukar bland annat använda det vid landskapsfotografering och produktfoto. Medans en stor bländare används vanligen vid till exempel porträtt fotografering.

Bländare-tal 2.8

Bländare-tal 8

Bländare-tal 32

Många gillar oskärpan som en stor bländare ger av den enkla anledningen är att det framhäver motivet.
Det är alltså med kamerans bländare, ditt f värde som du styr bildens skärpedjup.

Bländaresteg

Bländare, slutartid och ISO, samspelar och påverkas av varandra.  Du måste därför få dem att samspela, ändrar du slutartiden måste du kanske justera någon av de andra inställningarna för att exempelvis kunna behålla samma bländarvärde för att få en korrekt exponerad bild.

Bländaren justerar mängden ljus genom bländarens storlek medan slutartiden justerar ljuset efter slutarens öppningstid och ISO värdet justerar kamerans ljuskänslighet. När du får de tre delarna att samarbeta får du en bra bild.

Bild med bländare f/13

F/13 Vid produktfotografering vill man oftast ha hela produkten skarp och använder därför en liten bländare (stort tal) .

Bild med kort skärpedjup

F/3.5 Macorbild där endast en del av bilden är i fokus, stor bländare.

Vilket läge ska man välja att fota i?
Nybörjare använder ofta helautomatik läget vilket gör att man inte direkt får någon kontroll över bländaren och skärpedjupet i bilden. Så om du vill ha en mer suddig bakgrund kan man istället välja porträttläget, men bäst är ändå att använda tidsautomatik (AV) läget, du justerar själv bländaren och kameran ställer in övriga inställningar så att du får en korrekt exponering.

Även om jag alltid förespråkar att fota i det hel manuella läget (M) men det förutsätter att man kan eller vill lära sig övriga inställningar och få de att samarbeta för att få en bra bild. I det manuella läget ställer du in alla inställningar själv och du styr helt över kameran.

Blombild f/4

F/4

Bländare vid poträtt

F/3.5 En stor bländare vid porträttbilder gör att modellen framhävs från bakgrunden.

Av: Jeanette Lindvall.

Alla bilder är © Jeanette Lindvall

Share

Fototeknik – Panorering

Panorering används för att få lite mer ”fart” i sina bilder utan att använda photoshop. För att fånga farten och få den rörelseoskärpan som man är ute efter så behöver man en långsam slutartid, det varirerar från ljus och motiv men oftast brukar slutartiden ligga på 1/60-1/80, för att inte få alldeles för ljusa bilder så lär du ha ett högt bländartal till ca f,22.

Om du känner dej osäker på att fotografera manuellt kan du använda slutarprioritet, dvs Tv, S eller motsvarande beroende på kameramärke. Men de bästa sättet att lära sig är att öva, öva och åter öva precis som med det mesta.

Panorering

 

 

För att lyckas med bilderna så behöver du följa ditt motiv samtidigt som du tar bilderna. Stå stilla med fötterna och följ motivet genom att vrida överkroppen, inte bara nacke och armar utan hela överkroppen. Använd serietagning för att få fler bilderatt välja på och var inte rädd för att ta många bilder. Bland mina serier så kanske den tredje eller fjärde bildern när något att ha.

Av: Fotograf Caroline Dahlén.

Share

Förhållandet mellan exponeringstid, bländare och ISO

Jag kommer i denna artikel kortfattat förklara de viktigaste inställningar i en digitalkamera och hur de påverkar varandra.

Jag har märkt att många väljer en systemkamera idag tack vare de låga priserna på senare tid. Många väljer också ofta att endast fota i ”auto” läget därför att de ”oändligt många” inställningarna verkar vara för krångliga för att lära sig. Det behöver inte nödvändigtvis vara så. Visst, en systemkamera har många inställningar men med en bra grundinställd kamera (återkommer till det), så räcker det att lära sig de tre viktigaste:

Exponeringstid – Tiden som bildsensorn tar emot ljus
Bländare – Storleken på hålet som släpper in ljuset (viktigare än vad man kan tro)
ISO-tal – Elektroniska känsligheten på bildsensorn (Motsvarande ljuskänslighet på analog film)

Resten av inställningarna behöver man sällan ändra på vid normal fotografering och man kan få ut så mycket mer av en kamera om man lär sig hur dessa tre påverkar varandra, speciellt vid användande av en systemkamera som har en hög potential för bildkvalité.

Exponeringstid (Exposure time \ shutter speed)

  • Mäts i sekunder. Intervall på Nikon D90 är 30 sek till 1/4000 sek
  • Normal tid vid frihandsfotografering på fast motiv är 1/60 sek
  • Längre exponeringstid ger

o   Ljusare bild

o   Mer rörelseoskärpa (för att skapa dynamik/rörelse)

o   Mer brus vid extremt långa tider

  • Kortare exponeringstid ger

o   Mörkare bild

o   Mindre rörelseoskärpa (för att frysa rörliga motiv)

Exposure

Bländare (Aperture)

  • Mäts i f-tal. f1.4, f2, f2.8, f4, f5.6, f8, f11, f16, f22, f32, f45, f64
  • Varje bländarsteg ger en minskning av ljus med hälften från föregående steg,
    f8 motsvarar 8ggr så lång exponeringstid som f2.8
  • Digitalkameror har oftast fler mellansteg t.ex. 3.5 eller 7.1
  • Maximal skärpa/kontrast brukar vara någonstans vid halva bländarstorleken (f8)
  • Större f-tal ger

o    Mindre bländaröppning i objektivet dvs. mindre ljusinsläpp

o   Mer djupskärpa (för att få skarpa objekt på olika avstånd)

  • Mindre f-tal ger

o   Större bländaröppning, mer ljus

o   Mindre djupskärpa (för att isolera ett objekt från omgivningen)

Bländare - Aperture

ISO-tal

  • Intervall på Nikon D90 är ISO 200 till ISO 3200
  • ISO 200 motsvarar dubbelt så lång exponeringstid som ISO 400
  • Större ISO-tal ger

o   Större ljuskänslighet

o   Mer brus/kornighet

o   Sämre skärpa mellan pixlarna

  • Mindre ISO-tal ger

o   Mindre ljuskänslighet

o   Mindre brus/kornighet

o   Bättre skärpa mellan pixlarna

ISO-talets betydelse

Samspelet mellan inställningarna

Så vilken är då den ultimata inställningen? Svaret du kommer att få från mig och andra fotografer är att det inte finns någon inställning som är bäst utan att varje bild har sin egna ”bästa” inställning.
Det gäller att förstå hur den ena inställningen påverkar den andra och att man vill ha så många positiva aspekter som möjligt för just det motivet. Här är några specialfall och vad jag brukar sträva efter:

  • Hög detaljrikedom och djupskärpa (Typsikt för landskapsfotografering)

o   Kameramode: Bländarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: A, Canon: Av

o   Minsta ISO-tal (kräver längre exponeringstid)

o   Medelstort bländartal (Kräver längre exponeringstid)

o   Så kort exponeringstid som möjligt (Ställs automatisk vid bländarprioritet)

  • Hög detaljrikedom på ett isolerat objekt (Typiskt för växter, småkryp, porträtt)

o   Kameramode: Bländarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: A, Canon: Av

o   Minsta ISO-tal (kräver längre exponeringstid)

o   Lågt bländartal (tillåter kortare exponeringstid)

o   Så kort exponeringstid som möjligt (Ställs automatisk vid bländarprioritet)

  • Hög skärpa på ett rörligt objekt (Typiskt för sportaktiviteter)

o   Kameramode: Slutarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: S, Canon: Tv

o   Medel ISO-tal (tillåter snabbare exponeringstid)

o   Snabb exponeringstid (kräver lågt bländartal)

o   Högt bländartal (Ställs automatisk vid slutarprioritet)

  • Extrem djupskärpa (Typiskt om man vill få med bakgrunden vid helkroppsfoto)

o   Kameramode: Bländarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: A, Canon: Av

o   Minsta ISO-tal (kräver längre exponeringstid)

o   Högt bländartal (kräver längre exponeringstid)

o   Så kort exponeringstid som möjligt (Ställs automatisk vid bländarprioritet)

  • Inomhusfotografering frihand (Kvällsfotografering)

o   Kameramode: Slutarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: S, Canon: Tv

o   Medel/Högt ISO-tal (tillåter kortare exponeringstid)

o   1/60sek exponeringstid eller kortare

o   Bländarvärde efter behov (Ställs automatisk vid slutarprioritet)

  • Hög dynamik (Typiskt vid vattenfotografering)

o   Kameramode: Manuell – Se kamerans manual. Nikon: M, Canon: M

o   Minsta ISO-tal (ger lång exponeringstid)

o   Högt bländarvärde (ger lång exponeringstid)

o   Lång exponeringstid (ger hög dynamik)

Grundinställd kamera

Det finns ytterligare två ganska viktiga inställningar men som sällan behöver ändras på. Det ena är att ”autoISO” som träder i kraft i auto-läget. Den brukar jag alltid ha på ”låg” så att kameran ser till att alltid ha lågt ISO. Bättre att använda stativ när det är mörkt. Det andra är vitbalansen som ser till att färgerna blir rätt. Jag har i 99% av alla foton använt automatisk vitbalans. Fotar man i ”RAW” format så kan man ändra det efteråt i datorn och det blir precis lika bra som om man hade ändrat på kameran.

För fler bra grundinställningar, läs manualen, det är värt det!

Viktiga Tips

  • Maximera skärpa: Sträva efter kort exponeringstid. Använd exponeringsfördröjning.
  • Minimera brus och maximera detaljrikedom: Sträva efter lågt ISO-tal
  • Rätt skärpedjup: Anpassa bländare
  • Porträtt i motljus: Använd blixt för att ljusa upp motivet
  • Längre exponeringstid än 1/60 sek (1/200 sek med 200mm objektiv): Använd stativ
  • Längre exponeringstid utan att det blir för ljust: Använd gråfilter (ND-filter)

Av: David Johansson.

Share

Slutartid/Exponeringstid

Slutartid/Exponeringstid

Det finns många begrepp som är bra att känna till och behärska inom fotografering och jag tänkte berätta vad ordet ”Slutartid” betyder och vilken funktion den har i din kamera.

Slutartid är enkelt förklarat den tid som det släpps in ljus i din kamera, alltså hur länge slutaren hålls öppen.
(På enklare digitalkameror finns ingen slutare utan där regleras exponeringstiden elektroniskt.)

Det som kallas för normal slutartid i dagsläget är 1/60 dels sekund och det är ingen slump att det är just den tiden. 1/60 dels sekund är nämligen den tid som ”normalanvändaren” kan hålla kameran stilla och alltså få en skarp bild (slippa skakningsoskärpa).

Vill man ha en längre slutartid så får man antingen använda ett stativ till kameran eller använda något annat som stöd. Man kan också till en viss gräns träna upp sin förmåga att hålla kameran stilla, tänk liknelsen skidskytte som du säkert sett på tv någon gång och hur de gör för att hålla geväret stadigt.

De flesta systemkameror idag ligger på en slutartid mellan 1/4000-dels sekund och upp till ca 30 sekunder (Nikon D40 och D3000 tex).

Hur ska man då tänka när man använder olika slutartider?
Ja, kör du på kamerans autoläge så tänker kameran åt dig, ju mer ljus, ju kortare slutartid och tvärtom. Ställer du in slutartiden själv så är det ungefär samma princip.

Om du har ett S-läge (Slutarprioritet) i din kamera så är det bra när du vill testa olika slutartider då bländaren i det här läget justeras automatiskt.

Manualbild Nikon D40

Ibland vill man uppnå en viss effekt i en bild tex rörelseoskärpa som används när man vill visa på en rörelse i bilden, tex en sportbil som rör sig snabbt. För att få till den effekten krävs det att du ”panorerar”, alltså att du följer motivet (i det här fallet bilen) med kameran för att få den skarp och bakgrunden oskarp.

Vilka slutartider som passar till olika hastigheter är något som man får testa och lära sig men vill man fotografera snabb motorsport och uppnå den här effekten så handlar det om slutartider runt 1/125 dels sekund. Räkna också med att du får göra många försök innan du får till det.

Är en skarp bild alltid bättre än en oskarp?
Detta resonemang om rörelseoskärpa får mig att fundera på om en bild alltid måste vara skarp och om en skarp bild alltid är ”bättre” än en oskarp.

Jag vet inte om det finns ett enkelt svar på detta men inom det här området (och många andra) så är det okej att bryta mot reglerna om man gör det medvetet tycker jag, alltså för att uppnå en viss effekt eller känsla… och rörelseoskärpa är oftare positivt än skakningsoskärpa som sällan tillför något till en bild.

Rörelseoskärpan förmedlar rörelse och fart och jag vill avsluta med en bild som jag kallar ”svosch” och den föreställer min tvååriga systerdotter som sällan är stilla en längre stund vilket jag tycker att den här bilden illustrerar på ett bra sätt.

Bild med Rörelseoskärpa

Av: Susanne Flodmark.

Share