Fototeknik – Panorering

Panorering används för att få lite mer ”fart” i sina bilder utan att använda photoshop. För att fånga farten och få den rörelseoskärpan som man är ute efter så behöver man en långsam slutartid, det varirerar från ljus och motiv men oftast brukar slutartiden ligga på 1/60-1/80, för att inte få alldeles för ljusa bilder så lär du ha ett högt bländartal till ca f,22.

Om du känner dej osäker på att fotografera manuellt kan du använda slutarprioritet, dvs Tv, S eller motsvarande beroende på kameramärke. Men de bästa sättet att lära sig är att öva, öva och åter öva precis som med det mesta.

Panorering

För att lyckas med bilderna så behöver du följa ditt motiv samtidigt som du tar bilderna. Stå stilla med fötterna och följ motivet genom att vrida överkroppen, inte bara nacke och armar utan hela överkroppen. Använd serietagning för att få fler bilderatt välja på och var inte rädd för att ta många bilder. Bland mina serier så kanske den tredje eller fjärde bildern när något att ha.

Av: Fotograf Caroline Dahlén.

Bygg ditt eget makro objektiv

Bygg ditt eget makro objektiv.

Det enda man behöver för att fota extrema närbilder är ett helt vanligt standard objektiv, dvs. ett 18-55mm.
Ett enkelt knep är att helt enkelt vända på objektivet & fota. Det jobbiga då är att man måste hålla i själva objektivet under tiden man fotar, vilket kan vara ganska svårt i mitt tycke.

Ett sätt att lösa detta problem är att köpa en adapter för frontmontering, så du kan fästa objektivet bakvänt & slippa hålla i det.
Det finns ”omvändnings ringar” . Det kan dock vara lite svårt att hitta fokus, men det är inte omöjligt!

Ett sätt att lösa detta problem är att köpa en adapter för frontmontering, så du kan fästa objektivet bakvänt & slippa hålla i det.
Det kan dock vara lite svårt att hitta fokus, men det är inte omöjligt!

Ett mycket billigare alternativ är ett ganska så enkelt hemmabygge.
Det enda du behöver är ett bakre objektiv lock, ett UV-filter & lim. Jag kom på den här iden när jag satt & läste om detta på internet & kollade på hur andra hade löst detta, då det bara var en massa krångliga & dyra lösningar.

Alltså, det du behöver är:
– Ett bakre objektiv lock (Kostar ca 30: -, om du inte har något liggandes hemma)
– Ett UV-filter (Kostar ca 80: -)
– Lim

Bakre objektivlock & filter

Börja med att göra ett hål i det bakre objektivlocket, så stort som det är möjligt.

objektivlock

Ta bort ungefär så mycket som är markerat på bilden (Så du sedan får en bit över att fästa filtret på).

Borr
Sedan när du gjort ett hål så tar du & limmar dit filtret på locket. Jag använde mig utav nagellim, men det går nog bra med nästan vilket lim som helst.

LImma

Limma både på filtret & locket så att det verkligen fäster.
När du limmat så kan du lägga något tungt över så att det verkligen fäster.
Låt det torka & sedan kan du skruva dit ditt objektiv & börja fota! 😉

Slut resultatet:

Kamera

Bilder som är tagna på 1 Euro med bakvänt objektiv:

Euro

Kanten på myntet:

Euro kanten

En bild för att visa storleken på myntet.

Myntstorlek
Det som är inringat i rött är det som är fotat på bilderna ovan.

Av: Julia Svalander.

Varför ska man fota i RAW-format?

När man väl börjat fotografera hör man ofta vilket format man egentligen ska fota i.
JPEG och RAW-format är de stora konkurrenterna och man känner sig antagligen rätt osäker på vilket man ska använda. De första veckorna vill man prova kameran och man känner sig mest bekant med JPEG, det gjorde jag länge i början. Men nu, idag, är jag glad att jag gått över till RAW-format.

Fördelar med att fota i RAW:

– Redigerar man något i en RAW-fil kan man alltid återgå till orginalfilen

– En otrolig kvalité på bilderna

– Man kan ställa den rätta vitbalansen i efterhand

– Man kan efterbehandla bilderna mer och få resultatet så som man vill

Nackdelar med att fota i RAW:

– Bildfilerna tar större plats på minnet jämnfört med JPEG

– För att kunna kolla och behandla RAW-filer behöver man speciella program då inte alla program accepterar det formatet

Jag ska nu ge två exempel av väldigt många som är till nytta då man fotar i RAW. Först: Att rädda sina bilder för att de varit under- eller överexponerade.

RAW

Bilden till vänster har råkat bli överexponerad. Kanske var det ett sådant ögonblick man ville fånga på ett foto och inte kan ta om igen? Fotar du i RAW kan du hålla dig lugn.

På bilden till höger har jag kunnat efterbehandla bilden så den får tillbaka en hyffsad exponering med hjälp av ett tryck på musknappen. Som jag nämnde vid nackdelarna ovan behöver man ett speciellt program för att kunna efterbehandla sina RAW-bilder och jag använder mig utav ”Digital Photo Professional”.

De senaste versionerna av Photoshop har även ett ”Camera Raw”-program där man kan behandla RAW-filerna. Med att bara dra ner på ljusstyrka inställningarna är nu bilden användbar igen! Som man ser på den räddade bilden har man till och med lyckats få fram delar av bilden som inte ens syntes i den överexponerade bilden innan, t.ex. trädgrenarna.

Att kunna rädda sina bilder på det här sättet fungerar givetvis på underexponerade bilder också.

Nästa exempel: Vitbalansera bilden så de återfår sina korrekta färger.

RAW

När man inte kan ta nytta av dagsljuset längre så man får de korrekta färgerna på sina bilder kan man vitbalansera i efterhand. När jag fotade på julafton föll mörkret väldigt snabbt och man kunde endast använda sig utav ljuset från lamporna, då det blir ett väldigt starkt orange ljus.

Den vänstra bilden här ovan är direkt tagen ut kameran och har sina naturliga färger som kom rakt ifrån rummet. Men vi alla vet nog att granar är inte oranga, utan gröna. Så med hjälp av ett litet klick med vitbalansverktyget i redigeringsprogrammet återfår bilden de verklighetstrogna färgerna direkt. Granen har blivit grön och det ser ut som att bilden är tagen i dagsljus.

Det finns mycket mer saker att upptäcka, och när man väl börjat fota i RAW känner man efter några veckor vilket slöseri det har varit att fota i JPEG. Men, med det här säger jag inte alls att JPEG är dåligt och RAW är bäst. RAW ska man såklart fota i om man vill ha kvalité i bilderna och utvecklas. Men JPEG fungerar utmärkt då man kanske är på kalas och inte fotar allt för seriöst, utan bara vill ha bilderna som ett minne.

Av: Isabella.

www.tinkerbella.blogg.se

Slutartid – Tv eller S

När man fotograferar med automatiska inställningar vid halvskumt ljus får man oftast en lång slutartid, vilket kan leda till att bilden blir suddig eller att bilden blir mycket ljusare/mörkare än vad du önskat. Därför tycker jag att det är bra att ställa in kameran på slutarprioritet och det gör genom att vrida ”programratten” du på Tv eller S. Slutartiden innebär hur länge man har slutaren öppen, tiden bilden tas, kan man säga.

Det är givetvis svårt att veta i början vilken slutartid man ska ändra till. När det var nytt för mig brukade jag ta en bild med autoinställningarna och sedan titta vilken slutartid automatiken valde (det brukar stå om man trycker fram information om bilden). Sedan ändrar du slutartiden.

Vill du att bilden ska bli mörkare använder du kortare slutartid. Tycker du att bilden fått en rörelseoskärpa så ändrar du slutartiden till kortare. Vill du däremot ha en ljusare bild måste du ha längre slutartid. Vill du få effekten av att en person t.ex. springer och vill få denne ”suddig” har du längre slutartid.

1’ är en sekund. 1/20 är en tjugondels sekund. 1/125 är en hundratjugofemtedels sekund, osv.

Slutaretid

Av: Annie Fredriksson.

Kort och långt skärpedjup

”Skärpan i djupled mellan det närmsta till det mest avlägsna föremålet”.
När man talar om skärpedjup menas det hur skarp bilden är.
Med hjälp av bländaren kan du ändra skärpedjupet i bilden. Bländaren ändrar mängden ljus som kommer in i kamerahuset genom öppningens storlek, tvärtemot vad som gäller för slutartiden då det är öppningstiden som ändrar ljusets mängd.
Ju större bländare du använder, desto kortare skärpedjup får du & för att få ett längre skärpedjup använder man en mindre bländare.

Hur ser man skillnaden mellan kort & långt skärpedjup?
Ett kort skärpedjup menas att bara en liten detalj i bilden är i fokus och bakgrunden är oskarp, medans ett långt skärpedjup betyder att i princip hela bilden är skrap.

Kort skärpedjup

Långt skärpedjup

Kort skärpedjup – stor bländaröppning, f/3,5.
Långt skärpedjup – liten bländaröppning, f/22.

Om man vill framhäva en liten detalj i en rörig bakgrund använder man ett kort skärpedjup för att få bilden så ”ren” som möjligt. Att tänka på är också att fota med den manuella fokuseringen för att komma närmre när du fotar & få skärpan just där du vill ha den, ju närmre du är objektet du fotar, desto kortare skärpedjup får du.

Vill du att bilden ska vara skarp och man ska se bakgrunden lika bra som objektet använder du ett långt skärpedjup. För att få en skarpare bild, gå längre ifrån objektet och använd en mindre bländare.

Test av makroringar

Makroringar eller extension tubes som det också heter är ringar med olika tjocklek som placeras mellan kameran och objektivet. Detta gör att linserna kommer längre ifrån sensorn vilket i sin tur ökar förstoringsgraden.

De används framförallt vid makrofotografering som ett billigare alternativ till makro-objektiv. Det finns olika typer av makroringar, de med kontakter för att förbinda kamerans elektronik med objektivet och de med utan kontakter.

De med utan kontakter är billigare men förhindrar då möjligheten att använda automatiken i objektivet. Det involverar autofokus, elektronisk bländare och vibrationsreducering. Följden blir att fokus måste ställas manuellt och saknas möjligheten att ställa bländaren manuellt så får man helt enkelt fota med maximal eller minimal bländare beroende på objektivets mekanik. De makroringar som jag valt att testa är utan kontakter.

Ett ännu billigare alternativ till makroringar är så kallade close-up filter.

Läs artikel för mer info.

Testutrustning
Nikon D90
Nikon Nikkor AF-S DX 18-200/3,5-5,6 G IF-ED
Nikon Nikkor AF-S DX 18-55/3,5-5,6 G ED II
Nikon macroset
Close-up lins 52mm +4
Close-up lins 52mm +10
Manfrotto stativ
Fjärrutlösare

Utförande
På de flesta nikonobjektiv så fungerar bländaren på följande sätt. När objektivet är bortkopplat så är bländaren på det minsta. När objektivet kopplas till kameran så öppnas bländaren fullt via en liten fjäderbelastad spak som kallas ”Stop-down lever”, vilket gör att man kan se så bra som möjligt genom sökaren.

Precis innan man tar kortet så släpps spaken och den justeras snabbt till rätt elektroniskt inställda bländareposition. När makroringen används så får varken spaken eller elektroniken kontakt med kameran och därför blir bländaren så liten att man nästan omöjligt kan ställa in rätt fokus (för att det blir så mörkt).

Lösningen med nikonobjektiv är att justera spaken manuellt, antingen med en liten plastbit som man kilar fast så att spaken hamnar i önskvärt läge, se bild 1 eller som i mitt fall med en liten mekanisk modifikation (av ringen som ansluter till objektivet) i form av en skruv som jag kan ställa manuellt. Jag tror att det finns att köpa speciella ringar som gör samma sak men jag har inte lyckats hitta.

Nu när både bländaren och fokusen går att ställa manuellt så är det dags att testa de olika ringarna. Testet går ut på att fota så nära som möjligt på en 20-kronors sedel med olika objektiv och med olika antal ringar.

Objektiven är inställda på max brännvidd, d.v.s. 55 resp. 200mm. Först fotade jag utan ringar och sedan kopplade jag på en efter en för att se resultat. Kameran måste vara inställd i ”manual mode” eftersom bländaren är bortkopplad annars går det inte att ta några kort alls.

Resultat
Fler ringar gav mindre djupskärpa och samtidigt svårare att ställa in korrekt fokus. Det visade sig att mitt 18-55mm objektiv lämpade sig bäst för makrofotografering då den gav både mest förstoring och bäst skärpa. Som kan ses i bilderna så gav två makroringar bäst skärpa vid hög inzoomning.

När jag hade alla tre ringar så testade jag också att koppla på två stycken close-up linser, +4 och +10, men det gav extrem låg djupskärpa och dålig skärpa överlag. Jag har ingen bild med 3 ringar tillsammans 18-200mm objektiv för det var sämre än med två ringar.

”Stop-down lever” på 18-200mm objektiv.

Samtliga ringar som ingår i ”kittet”.

Från vänster till höger är rätt ordningföljd för montage på objektivet resp. kameran

Samtliga ringar monterade på 18-200mm obektiv med max brännvidd

Den vänstra av bilderna är originalbilden och den högra inzoomat på utvalt område på ”strecket” på sedeln.

18-200mm – Inga makroringar

18-200mm – 1 makroring

18-200mm – 2 makroringar

18-55mm – Inga makroringar

18-55mm – 1 Makroring

18-55mm – 2 Makroringar

18-55mm – 3 Makroringar

18-55mm – 3 Makroringar plus close-up+4 plus close-up+10

Alltså, bäst resultat med två ringar och 18-55mm objektiv. Andra objektiv och brännvidder ger såklart helt andra resultat.

Det enda som krävs med dessa makroringar är att man hittar en lösning för att ändra bländaren om det saknas bländarring på objektivet. Bländaren är ett krav för att lyckas ställa in rätt skärpa.

Av: David Johansson.

Flera artiklar av David.

Att fota med HDR teknik

Vad är HDR och RAW?

HDR står för High Dynamic Range och namnet säger ganska mycket. En vanlig JPEG som de flesta kameror komprimerar till innehåller 8 bitars färginformation. Sparar man bilden i RAW-format som de flesta systemkameror idag stödjer så är 12 bitar vanligt och det förekommer även 14 bitar. Bilderna innehåller helt enkelt mer information än vad en bild kan visa på en och samma gång. Ögat har ett stort dynamisk omfång och sällan så ser himmeln för ljus ut eller marken för mörk. De effekterna uppstår först när man tittar på bilden efteråt. Det beror helt enkelt på att ögat har större dynamik än bilden. Med RAW formatet så har man större valfrihet efteråt och man kan t.ex. göra marken ljusare och himmeln mörkare utan att förlora bildinformation. Man utnyttjar de extra bitar färginformation som finns inbakat i bilden.

Hur skapar man en HDR bild?

HDR är ytterligare en nivå på det hela. Det är vanligt att man använder upp till 32 bitars HDR för vissa ändmål. Det går fint att skapa en HDR bild utifrån en enda RAW bild men då får man aldrig mer än de antal bitar som RAW bilden har. Det finns en dock en fototeknik för att nå upp till en helt annan dimension. Det går till så att man låser fast kameran på ett motiv, med ett stativ lämpligen. Sedan fotar man flera bilder på exakt samma motiv fast med olika exponeringstid. Oftast räcker 3 bilder men fler kan behövas om det är ett extremt högt dynamiskt omfång t.ex. om man fotar inne i ett mörkt hus och man vill få med den solbelysta snön utanför. Sedan sätter man samman bilderna i exempelvis photoshop med verktyget ”file/automate/merge to hdr”. Därefter så går det bra att spara den sammansatta bilden som en 16 eller 32 bitars HDR bild.

Vad kan man göra men en HDR bild?

Det är nu det roliga börjar. Men denna hdr bild så kan man applicera något som kallas ”tone mapping”. Det finns flera program som gör just detta, och det som jag själv använder mest kallas Photomatix. Den använder ett flertal smarta algoritmer för att framhäva det bästa ur en HDR bild. Bland annat så gör den mörkare områden ljusare och ljusare områden mörkare, samtidigt som den avsevärt ökar den lokala kontrasten mellan pixlarna. Man kan få riktigt häftiga effekter av detta som ni säkert har sett på fotosidor. I photomatix kan man även göra tone mapping på en enda RAW bild (det kallas då för pseudo-HDR) om man inte har haft tillgång till stativ. Det blir något sämre resultat såklart, oftast ser man det i form av brus. En metod som jag själv ofta använder går till på följande sätt:

1. Fota tre bilder i raw format med olika exponering med stegen -2ev, 0, +2ev.

2. Konvertera bilderna till tre st. 16 bitars TIFF bilder i photoshop med samma vitbalans

3. Öppna de tre tif bilderna i photomatix, applicera tone mapping och spara som en 16 bitars tif

4. Öppna nya tif bilden i photoshop och finjustera inställningar

5. När bilden är klar, konvertera till 8 bitars bild och spara som jpg.

Fotografi med DHR-teknik Fotografi med HDR-teknik

Fler HDR foton kan ses på mina sidor:

http://www.davit.se

Förhållandet mellan exponeringstid, bländare och ISO

Jag kommer i denna artikel kortfattat förklara de viktigaste inställningar i en digitalkamera och hur de påverkar varandra.

Jag har märkt att många väljer en systemkamera idag tack vare de låga priserna på senare tid. Många väljer också ofta att endast fota i ”auto” läget därför att de ”oändligt många” inställningarna verkar vara för krångliga för att lära sig. Det behöver inte nödvändigtvis vara så. Visst, en systemkamera har många inställningar men med en bra grundinställd kamera (återkommer till det), så räcker det att lära sig de tre viktigaste:

Exponeringstid – Tiden som bildsensorn tar emot ljus
Bländare – Storleken på hålet som släpper in ljuset (viktigare än vad man kan tro)
ISO-tal – Elektroniska känsligheten på bildsensorn (Motsvarande ljuskänslighet på analog film)

Resten av inställningarna behöver man sällan ändra på vid normal fotografering och man kan få ut så mycket mer av en kamera om man lär sig hur dessa tre påverkar varandra, speciellt vid användande av en systemkamera som har en hög potential för bildkvalité.

Exponeringstid (Exposure time \ shutter speed)

Mäts i sekunder. Intervall på Nikon D90 är 30 sek till 1/4000 sek
Normal tid vid frihandsfotografering på fast motiv är 1/60 sek
Längre exponeringstid ger

o   Ljusare bild

o   Mer rörelseoskärpa (för att skapa dynamik/rörelse)

o   Mer brus vid extremt långa tider

Kortare exponeringstid ger

o Mörkare bild

o Mindre rörelseoskärpa (för att frysa rörliga motiv)

Bländare (Aperture)

Mäts i f-tal. f1.4, f2, f2.8, f4, f5.6, f8, f11, f16, f22, f32, f45, f64
Varje bländarsteg ger en minskning av ljus med hälften från föregående steg,
f8 motsvarar 8ggr så lång exponeringstid som f2.8
Digitalkameror har oftast fler mellansteg t.ex. 3.5 eller 7.1
Maximal skärpa/kontrast brukar vara någonstans vid halva bländarstorleken (f8)
Större f-tal ger

o Mindre bländaröppning i objektivet dvs. mindre ljusinsläpp

o Mer djupskärpa (för att få skarpa objekt på olika avstånd)

Mindre f-tal ger

o Större bländaröppning, mer ljus

o Mindre djupskärpa (för att isolera ett objekt från omgivningen)

Bländare - Aperture

ISO-tal

Intervall på Nikon D90 är ISO 200 till ISO 3200
ISO 200 motsvarar dubbelt så lång exponeringstid som ISO 400
Större ISO-tal ger

o   Större ljuskänslighet

o   Mer brus/kornighet

o   Sämre skärpa mellan pixlarna

Mindre ISO-tal ger

o   Mindre ljuskänslighet

o   Mindre brus/kornighet

o   Bättre skärpa mellan pixlarna

ISO-talets betydelse

Samspelet mellan inställningarna

Så vilken är då den ultimata inställningen? Svaret du kommer att få från mig och andra fotografer är att det inte finns någon inställning som är bäst utan att varje bild har sin egna ”bästa” inställning.
Det gäller att förstå hur den ena inställningen påverkar den andra och att man vill ha så många positiva aspekter som möjligt för just det motivet. Här är några specialfall och vad jag brukar sträva efter:

Hög detaljrikedom och djupskärpa (Typsikt för landskapsfotografering)

o   Kameramode: Bländarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: A, Canon: Av

o   Minsta ISO-tal (kräver längre exponeringstid)

o   Medelstort bländartal (Kräver längre exponeringstid)

o   Så kort exponeringstid som möjligt (Ställs automatisk vid bländarprioritet)

Hög detaljrikedom på ett isolerat objekt (Typiskt för växter, småkryp, porträtt)

o   Kameramode: Bländarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: A, Canon: Av

o   Minsta ISO-tal (kräver längre exponeringstid)

o   Lågt bländartal (tillåter kortare exponeringstid)

o   Så kort exponeringstid som möjligt (Ställs automatisk vid bländarprioritet)

Hög skärpa på ett rörligt objekt (Typiskt för sportaktiviteter)

o   Kameramode: Slutarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: S, Canon: Tv

o   Medel ISO-tal (tillåter snabbare exponeringstid)

o   Snabb exponeringstid (kräver lågt bländartal)

o   Högt bländartal (Ställs automatisk vid slutarprioritet)

Extrem djupskärpa (Typiskt om man vill få med bakgrunden vid helkroppsfoto)

o   Kameramode: Bländarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: A, Canon: Av

o   Minsta ISO-tal (kräver längre exponeringstid)

o   Högt bländartal (kräver längre exponeringstid)

o   Så kort exponeringstid som möjligt (Ställs automatisk vid bländarprioritet)

Inomhusfotografering frihand (Kvällsfotografering)

o   Kameramode: Slutarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: S, Canon: Tv

o   Medel/Högt ISO-tal (tillåter kortare exponeringstid)

o   1/60sek exponeringstid eller kortare

o   Bländarvärde efter behov (Ställs automatisk vid slutarprioritet)

Hög dynamik (Typiskt vid vattenfotografering)

o   Kameramode: Manuell – Se kamerans manual. Nikon: M, Canon: M

o   Minsta ISO-tal (ger lång exponeringstid)

o   Högt bländarvärde (ger lång exponeringstid)

o   Lång exponeringstid (ger hög dynamik)

Grundinställd kamera

Det finns ytterligare två ganska viktiga inställningar men som sällan behöver ändras på. Det ena är att ”autoISO” som träder i kraft i auto-läget. Den brukar jag alltid ha på ”låg” så att kameran ser till att alltid ha lågt ISO. Bättre att använda stativ när det är mörkt. Det andra är vitbalansen som ser till att färgerna blir rätt. Jag har i 99% av alla foton använt automatisk vitbalans. Fotar man i ”RAW” format så kan man ändra det efteråt i datorn och det blir precis lika bra som om man hade ändrat på kameran.

För fler bra grundinställningar, läs manualen, det är värt det!

Viktiga Tips

Maximera skärpa: Sträva efter kort exponeringstid. Använd exponeringsfördröjning.
Minimera brus och maximera detaljrikedom: Sträva efter lågt ISO-tal
Rätt skärpedjup: Anpassa bländare
Porträtt i motljus: Använd blixt för att ljusa upp motivet
Längre exponeringstid än 1/60 sek (1/200 sek med 200mm objektiv): Använd stativ
Längre exponeringstid utan att det blir för ljust: Använd gråfilter (ND-filter)

Av: David Johansson.

Skärpedjup

Att vara fotograf och kunna ha kontroll och veta vad skärpedjup kan göra för dina bilder är värt mycket och otroligt viktigt! Med ett kort skärpedjup kan man oftast ”trolla bort” en annars väldigt rörig bakgrund eller lyfta fram ditt motiv lite extra.

Många frågar ofta hur man gör och det är faktiskt hur enkelt som helst. Om du vill ha kort skärpedjup ska du använda en stor bländaröppning vilket betyder att man ska ha den minsta siffran som t.ex. 1,8. Om du vill ha ett stort skärpedjup ska du använda en liten bländare vilket betyder en stor bländarsiffra, t.ex. F22.

Att ställa in bländaren kan du göra manuellt eller använda bländarprioritet (Av på Canon och A på Nikon) om man inte riktigt kan med de manuella inställningarna. Med bländarprioritet väljer kameran själv vilken slutartid som passar bäst till den bländare man valt.

Men när ska man använda vad?
Det är något som varierar från bild till bild och vad man vill få fram. Personligen använder jag ofta ett kort skärpedjup när jag fotograferar ansiktsporträtt för att lyfta fram ansiktet så mycket som möjligt men om jag fotograferar landskap eller om jag fotograferar något och jag vill ha allt i bilden skarpt så använder jag ett långt skärpedjup.

Något som är viktigt att tänka på när man har ett kort skärpedjup är att sätta skärpan rätt och när man fotograferar porträtt så är det att föredra om man sätter skärpan på ögonen, eftersom de första man ofta tittar på är just ögonen. Och en annan sak som man måste tänka på är att alla objektiv inte har så låg bländare som 1,8.

Kamerans Skärpedjup

Ett mycket prisvärt objektiv är ett 50mm f/1,8 som kostar runt 1000kr.

Tänk på att:
En stor bländare (liten bländarsiffra, t.ex. F1.8) ger ett litet skärpedjup.
En liten bländare (stor bländarsiffra, t.ex. F16) ger ett stort skärpedjup

Av: Caroline Dahlén.

Slutartid/Exponeringstid

Det finns många begrepp som är bra att känna till och behärska inom fotografering och jag tänkte berätta vad ordet ”Slutartid” betyder och vilken funktion den har i din kamera.

Slutartid är enkelt förklarat den tid som det släpps in ljus i din kamera, alltså hur länge slutaren hålls öppen.
(På enklare digitalkameror finns ingen slutare utan där regleras exponeringstiden elektroniskt.)

Det som kallas för normal slutartid i dagsläget är 1/60 dels sekund och det är ingen slump att det är just den tiden. 1/60 dels sekund är nämligen den tid som ”normalanvändaren” kan hålla kameran stilla och alltså få en skarp bild (slippa skakningsoskärpa).

Vill man ha en längre slutartid så får man antingen använda ett stativ till kameran eller använda något annat som stöd. Man kan också till en viss gräns träna upp sin förmåga att hålla kameran stilla, tänk liknelsen skidskytte som du säkert sett på tv någon gång och hur de gör för att hålla geväret stadigt.

De flesta systemkameror idag ligger på en slutartid mellan 1/4000-dels sekund och upp till ca 30 sekunder (Nikon D40 och D3000 tex).

Hur ska man då tänka när man använder olika slutartider?
Ja, kör du på kamerans autoläge så tänker kameran åt dig, ju mer ljus, ju kortare slutartid och tvärtom. Ställer du in slutartiden själv så är det ungefär samma princip.

Om du har ett S-läge (Slutarprioritet) i din kamera så är det bra när du vill testa olika slutartider då bländaren i det här läget justeras automatiskt.

Manualbild Nikon D40

Ibland vill man uppnå en viss effekt i en bild tex rörelseoskärpa som används när man vill visa på en rörelse i bilden, tex en sportbil som rör sig snabbt. För att få till den effekten krävs det att du ”panorerar”, alltså att du följer motivet (i det här fallet bilen) med kameran för att få den skarp och bakgrunden oskarp.

Vilka slutartider som passar till olika hastigheter är något som man får testa och lära sig men vill man fotografera snabb motorsport och uppnå den här effekten så handlar det om slutartider runt 1/125 dels sekund. Räkna också med att du får göra många försök innan du får till det.

Är en skarp bild alltid bättre än en oskarp?
Detta resonemang om rörelseoskärpa får mig att fundera på om en bild alltid måste vara skarp och om en skarp bild alltid är ”bättre” än en oskarp.

Jag vet inte om det finns ett enkelt svar på detta men inom det här området (och många andra) så är det okej att bryta mot reglerna om man gör det medvetet tycker jag, alltså för att uppnå en viss effekt eller känsla… och rörelseoskärpa är oftare positivt än skakningsoskärpa som sällan tillför något till en bild.

Rörelseoskärpan förmedlar rörelse och fart och jag vill avsluta med en bild som jag kallar ”svosch” och den föreställer min tvååriga systerdotter som sällan är stilla en längre stund vilket jag tycker att den här bilden illustrerar på ett bra sätt.

Bild med Rörelseoskärpa

Av: Susanne Flodmark.