Phelt.se

Sajten inom foto

Tag: DavidJ

Tredjedelsregeln (The rule of thirds)

Tredjedelsregeln är en gammal och beprövad metod för professionell komposition. Notera benämningen ”metod”, med andra ord; det är ingen regel för att få perfekt bilder utan mer som ett hjälpmedel. Metoden går ut på att placera huvudmotivet, eller den mest dominanta delen i bilden på ett visst sätt för att göra bilden mer intressant och harmonisk.
Tredjedelsregeln kan användas på två sätt:
1 . Placera motivet så att två tredjedelar av ytan blir dominant och 1 tredjedel icke dominant.

Tredjedelsregeln

Tredjedelsregeln

2 . Placera intressanta element i skärningspunkterna mellan linjerna.

Tredjedelsregeln

De flesta nybörjare känner inte till tredjedelsregeln och väljer också ofta att sätta huvudmotivet i mitten av bilden eftersom det känns naturligt. Nybörjare som känner till tredjedelsregeln missförstår den dock lätt och tror att man alltid måste följa den utan några som helst avvikelser. Om motivet ser bättre ut centrerat eller positionerat på något annat sätt så är det självklart det bästa valet eftersom just DU anser att det är bäst.

Det finns ingen perfekt komposition som fungerar på alla fotografier. Däremot så finns det vissa hjälpmedel som just tredjedelsregeln eller andra regler som diagonaler, trianglar, kors/kryss m.fl. Tittar man på professionella bilder så ser man ofta spår av dessa regler vare sig fotografen är medveten om dem eller inte. Själv är jag totalt självlärd och har aldrig brytt mig om dessa regler men ju mer jag fotar desto tydligare ser jag att de mest harmoniska bilderna faktiskt följer dem mer eller mindre helt oavsiktligt. Sen finns det självklart motiv som helt klart blir bäst ju fler regler man bryter mot! Det kallas för abstrakt.

Flera artiklar av David.

Av: David Johansson

Share

Test av makroringar

Makroringar eller extension tubes som det också heter är ringar med olika tjocklek som placeras mellan kameran och objektivet. Detta gör att linserna kommer längre ifrån sensorn vilket i sin tur ökar förstoringsgraden.

De används framförallt vid makrofotografering som ett billigare alternativ till makro-objektiv. Det finns olika typer av makroringar, de med kontakter för att förbinda kamerans elektronik med objektivet och de med utan kontakter.

De med utan kontakter är billigare men förhindrar då möjligheten att använda automatiken i objektivet. Det involverar autofokus, elektronisk bländare och vibrationsreducering. Följden blir att fokus måste ställas manuellt och saknas möjligheten att ställa bländaren manuellt så får man helt enkelt fota med maximal eller minimal bländare beroende på objektivets mekanik. De makroringar som jag valt att testa är utan kontakter.

Ett ännu billigare alternativ till makroringar är så kallade close-up filter.

Läs artikel för mer info.

Testutrustning
Nikon D90
Nikon Nikkor AF-S DX 18-200/3,5-5,6 G IF-ED
Nikon Nikkor AF-S DX 18-55/3,5-5,6 G ED II
Nikon macroset
Close-up lins 52mm +4
Close-up lins 52mm +10
Manfrotto stativ
Fjärrutlösare

Utförande
På de flesta nikonobjektiv så fungerar bländaren på följande sätt. När objektivet är bortkopplat så är bländaren på det minsta. När objektivet kopplas till kameran så öppnas bländaren fullt via en liten fjäderbelastad spak som kallas ”Stop-down lever”, vilket gör att man kan se så bra som möjligt genom sökaren.

Precis innan man tar kortet så släpps spaken och den justeras snabbt till rätt elektroniskt inställda bländareposition. När makroringen används så får varken spaken eller elektroniken kontakt med kameran och därför blir bländaren så liten att man nästan omöjligt kan ställa in rätt fokus (för att det blir så mörkt).

Lösningen med nikonobjektiv är att justera spaken manuellt, antingen med en liten plastbit som man kilar fast så att spaken hamnar i önskvärt läge, se bild 1 eller som i mitt fall med en liten mekanisk modifikation (av ringen som ansluter till objektivet) i form av en skruv som jag kan ställa manuellt. Jag tror att det finns att köpa speciella ringar som gör samma sak men jag har inte lyckats hitta.

Nu när både bländaren och fokusen går att ställa manuellt så är det dags att testa de olika ringarna. Testet går ut på att fota så nära som möjligt på en 20-kronors sedel med olika objektiv och med olika antal ringar.

Objektiven är inställda på max brännvidd, d.v.s. 55 resp. 200mm. Först fotade jag utan ringar och sedan kopplade jag på en efter en för att se resultat. Kameran måste vara inställd i ”manual mode” eftersom bländaren är bortkopplad annars går det inte att ta några kort alls.

Resultat
Fler ringar gav mindre djupskärpa och samtidigt svårare att ställa in korrekt fokus. Det visade sig att mitt 18-55mm objektiv lämpade sig bäst för makrofotografering då den gav både mest förstoring och bäst skärpa. Som kan ses i bilderna så gav två makroringar bäst skärpa vid hög inzoomning.

När jag hade alla tre ringar så testade jag också att koppla på två stycken close-up linser, +4 och +10, men det gav extrem låg djupskärpa och dålig skärpa överlag. Jag har ingen bild med 3 ringar tillsammans 18-200mm objektiv för det var sämre än med två ringar.

Stop-down lever

”Stop-down lever” på 18-200mm objektiv.

Samtliga makroringar

Samtliga ringar som ingår i ”kittet”.

Från vänster till höger är rätt ordningföljd för montage på objektivet resp. kameran

Makroringar monterade på objektiv

Samtliga ringar monterade på 18-200mm obektiv med max brännvidd

Den vänstra av bilderna är originalbilden och den högra inzoomat på utvalt område på ”strecket” på sedeln.

18-200mm – Inga makroringar

18-200mm – Inga makroringar

18-200mm – 1 makroring

18-200mm – 1 makroring

david_makro_a_2r.jpg

18-200mm – 2 makroringar

18-55mm – Inga makroringar

18-55mm – Inga makroringar

18-55mm – 1 Makroring

18-55mm – 1 Makroring

18-55mm – 2 Makroringar

18-55mm – 2 Makroringar

18-55mm – 3 Makroringar

18-55mm – 3 Makroringar

18-55mm – 3 Makroringar plus close-up+4 plus close-up+10

18-55mm – 3 Makroringar plus close-up+4 plus close-up+10

Alltså, bäst resultat med två ringar och 18-55mm objektiv. Andra objektiv och brännvidder ger såklart helt andra resultat.

Det enda som krävs med dessa makroringar är att man hittar en lösning för att ändra bländaren om det saknas bländarring på objektivet. Bländaren är ett krav för att lyckas ställa in rätt skärpa.

Av: David Johansson.

Flera artiklar av David.

Share

Att fota med HDR teknik

Vad är HDR och RAW?

HDR står för High Dynamic Range och namnet säger ganska mycket. En vanlig JPEG som de flesta kameror komprimerar till innehåller 8 bitars färginformation. Sparar man bilden i RAW-format som de flesta systemkameror idag stödjer så är 12 bitar vanligt och det förekommer även 14 bitar. Bilderna innehåller helt enkelt mer information än vad en bild kan visa på en och samma gång. Ögat har ett stort dynamisk omfång och sällan så ser himmeln för ljus ut eller marken för mörk. De effekterna uppstår först när man tittar på bilden efteråt. Det beror helt enkelt på att ögat har större dynamik än bilden. Med RAW formatet så har man större valfrihet efteråt och man kan t.ex. göra marken ljusare och himmeln mörkare utan att förlora bildinformation. Man utnyttjar de extra bitar färginformation som finns inbakat i bilden.

Hur skapar man en HDR bild?

HDR är ytterligare en nivå på det hela. Det är vanligt att man använder upp till 32 bitars HDR för vissa ändmål. Det går fint att skapa en HDR bild utifrån en enda RAW bild men då får man aldrig mer än de antal bitar som RAW bilden har. Det finns en dock en fototeknik för att nå upp till en helt annan dimension. Det går till så att man låser fast kameran på ett motiv, med ett stativ lämpligen. Sedan fotar man flera bilder på exakt samma motiv fast med olika exponeringstid. Oftast räcker 3 bilder men fler kan behövas om det är ett extremt högt dynamiskt omfång t.ex. om man fotar inne i ett mörkt hus och man vill få med den solbelysta snön utanför. Sedan sätter man samman bilderna i exempelvis photoshop med verktyget ”file/automate/merge to hdr”. Därefter så går det bra att spara den sammansatta bilden som en 16 eller 32 bitars HDR bild.

Vad kan man göra men en HDR bild?

Det är nu det roliga börjar. Men denna hdr bild så kan man applicera något som kallas ”tone mapping”. Det finns flera program som gör just detta, och det som jag själv använder mest kallas Photomatix. Den använder ett flertal smarta algoritmer för att framhäva det bästa ur en HDR bild. Bland annat så gör den mörkare områden ljusare och ljusare områden mörkare, samtidigt som den avsevärt ökar den lokala kontrasten mellan pixlarna. Man kan få riktigt häftiga effekter av detta som ni säkert har sett på fotosidor. I photomatix kan man även göra tone mapping på en enda RAW bild (det kallas då för pseudo-HDR) om man inte har haft tillgång till stativ. Det blir något sämre resultat såklart, oftast ser man det i form av brus. En metod som jag själv ofta använder går till på följande sätt:

1.       Fota tre bilder i raw format med olika exponering med stegen -2ev, 0, +2ev.

2.       Konvertera bilderna till tre st. 16 bitars TIFF bilder i photoshop med samma vitbalans

3.       Öppna de tre tif bilderna i photomatix, applicera tone mapping och spara som en 16 bitars tif

4.       Öppna nya tif bilden i photoshop och finjustera inställningar

5.       När bilden är klar, konvertera till 8 bitars bild och spara som jpg.

Fotografi med DHR-teknikFotografi med HDR-teknikFotografi med HDR-teknik

Fler HDR foton kan ses på mina sidor:

http://www.davit.se

http://picasaweb.google.com/DavitJohansson/

Share

Förhållandet mellan exponeringstid, bländare och ISO

Jag kommer i denna artikel kortfattat förklara de viktigaste inställningar i en digitalkamera och hur de påverkar varandra.

Jag har märkt att många väljer en systemkamera idag tack vare de låga priserna på senare tid. Många väljer också ofta att endast fota i ”auto” läget därför att de ”oändligt många” inställningarna verkar vara för krångliga för att lära sig. Det behöver inte nödvändigtvis vara så. Visst, en systemkamera har många inställningar men med en bra grundinställd kamera (återkommer till det), så räcker det att lära sig de tre viktigaste:

Exponeringstid – Tiden som bildsensorn tar emot ljus
Bländare – Storleken på hålet som släpper in ljuset (viktigare än vad man kan tro)
ISO-tal – Elektroniska känsligheten på bildsensorn (Motsvarande ljuskänslighet på analog film)

Resten av inställningarna behöver man sällan ändra på vid normal fotografering och man kan få ut så mycket mer av en kamera om man lär sig hur dessa tre påverkar varandra, speciellt vid användande av en systemkamera som har en hög potential för bildkvalité.

Exponeringstid (Exposure time \ shutter speed)

  • Mäts i sekunder. Intervall på Nikon D90 är 30 sek till 1/4000 sek
  • Normal tid vid frihandsfotografering på fast motiv är 1/60 sek
  • Längre exponeringstid ger

o   Ljusare bild

o   Mer rörelseoskärpa (för att skapa dynamik/rörelse)

o   Mer brus vid extremt långa tider

  • Kortare exponeringstid ger

o   Mörkare bild

o   Mindre rörelseoskärpa (för att frysa rörliga motiv)

Exposure

Bländare (Aperture)

  • Mäts i f-tal. f1.4, f2, f2.8, f4, f5.6, f8, f11, f16, f22, f32, f45, f64
  • Varje bländarsteg ger en minskning av ljus med hälften från föregående steg,
    f8 motsvarar 8ggr så lång exponeringstid som f2.8
  • Digitalkameror har oftast fler mellansteg t.ex. 3.5 eller 7.1
  • Maximal skärpa/kontrast brukar vara någonstans vid halva bländarstorleken (f8)
  • Större f-tal ger

o    Mindre bländaröppning i objektivet dvs. mindre ljusinsläpp

o   Mer djupskärpa (för att få skarpa objekt på olika avstånd)

  • Mindre f-tal ger

o   Större bländaröppning, mer ljus

o   Mindre djupskärpa (för att isolera ett objekt från omgivningen)

Bländare - Aperture

ISO-tal

  • Intervall på Nikon D90 är ISO 200 till ISO 3200
  • ISO 200 motsvarar dubbelt så lång exponeringstid som ISO 400
  • Större ISO-tal ger

o   Större ljuskänslighet

o   Mer brus/kornighet

o   Sämre skärpa mellan pixlarna

  • Mindre ISO-tal ger

o   Mindre ljuskänslighet

o   Mindre brus/kornighet

o   Bättre skärpa mellan pixlarna

ISO-talets betydelse

Samspelet mellan inställningarna

Så vilken är då den ultimata inställningen? Svaret du kommer att få från mig och andra fotografer är att det inte finns någon inställning som är bäst utan att varje bild har sin egna ”bästa” inställning.
Det gäller att förstå hur den ena inställningen påverkar den andra och att man vill ha så många positiva aspekter som möjligt för just det motivet. Här är några specialfall och vad jag brukar sträva efter:

  • Hög detaljrikedom och djupskärpa (Typsikt för landskapsfotografering)

o   Kameramode: Bländarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: A, Canon: Av

o   Minsta ISO-tal (kräver längre exponeringstid)

o   Medelstort bländartal (Kräver längre exponeringstid)

o   Så kort exponeringstid som möjligt (Ställs automatisk vid bländarprioritet)

  • Hög detaljrikedom på ett isolerat objekt (Typiskt för växter, småkryp, porträtt)

o   Kameramode: Bländarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: A, Canon: Av

o   Minsta ISO-tal (kräver längre exponeringstid)

o   Lågt bländartal (tillåter kortare exponeringstid)

o   Så kort exponeringstid som möjligt (Ställs automatisk vid bländarprioritet)

  • Hög skärpa på ett rörligt objekt (Typiskt för sportaktiviteter)

o   Kameramode: Slutarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: S, Canon: Tv

o   Medel ISO-tal (tillåter snabbare exponeringstid)

o   Snabb exponeringstid (kräver lågt bländartal)

o   Högt bländartal (Ställs automatisk vid slutarprioritet)

  • Extrem djupskärpa (Typiskt om man vill få med bakgrunden vid helkroppsfoto)

o   Kameramode: Bländarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: A, Canon: Av

o   Minsta ISO-tal (kräver längre exponeringstid)

o   Högt bländartal (kräver längre exponeringstid)

o   Så kort exponeringstid som möjligt (Ställs automatisk vid bländarprioritet)

  • Inomhusfotografering frihand (Kvällsfotografering)

o   Kameramode: Slutarprioritet – Se kamerans manual. Nikon: S, Canon: Tv

o   Medel/Högt ISO-tal (tillåter kortare exponeringstid)

o   1/60sek exponeringstid eller kortare

o   Bländarvärde efter behov (Ställs automatisk vid slutarprioritet)

  • Hög dynamik (Typiskt vid vattenfotografering)

o   Kameramode: Manuell – Se kamerans manual. Nikon: M, Canon: M

o   Minsta ISO-tal (ger lång exponeringstid)

o   Högt bländarvärde (ger lång exponeringstid)

o   Lång exponeringstid (ger hög dynamik)

Grundinställd kamera

Det finns ytterligare två ganska viktiga inställningar men som sällan behöver ändras på. Det ena är att ”autoISO” som träder i kraft i auto-läget. Den brukar jag alltid ha på ”låg” så att kameran ser till att alltid ha lågt ISO. Bättre att använda stativ när det är mörkt. Det andra är vitbalansen som ser till att färgerna blir rätt. Jag har i 99% av alla foton använt automatisk vitbalans. Fotar man i ”RAW” format så kan man ändra det efteråt i datorn och det blir precis lika bra som om man hade ändrat på kameran.

För fler bra grundinställningar, läs manualen, det är värt det!

Viktiga Tips

  • Maximera skärpa: Sträva efter kort exponeringstid. Använd exponeringsfördröjning.
  • Minimera brus och maximera detaljrikedom: Sträva efter lågt ISO-tal
  • Rätt skärpedjup: Anpassa bländare
  • Porträtt i motljus: Använd blixt för att ljusa upp motivet
  • Längre exponeringstid än 1/60 sek (1/200 sek med 200mm objektiv): Använd stativ
  • Längre exponeringstid utan att det blir för ljust: Använd gråfilter (ND-filter)

Av: David Johansson.

Share